FN en lekstuga för diktaturer

Paulina Neuding, chefredaktör på magasinet Neo, rapporterar i Neo nr 5, från ett besök i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Geneve. Det är skrämmande läsning. Hon tar som exempel hur Libyens representant i rådet upprepade gånger trakasserar den bulgariska sjuksköterska som kallats för att vittna om den tortyr hon utsattes för i Libyen, grundlöst anklagad för att ha smittat 400 barn med aids.

Hon mångfaldigar sedan exemplen med att rada upp vad diktatur efter diktatur framför i rådet: Iran är oroat över brott mot mänskliga rättigheter i väst. Sudan hävdar att landet inte har en enda politisk fånge.
Nordkorea förnekar varje brott mot de mänskliga rättigheterna. Kuba kan inte ta svenska anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter på allvar, så länge vi anklagar Wikileaks Julian Assange för våldtäkt.
Och så vidare. Och så vidare.

Rådet för mänskliga rättigheter tycks ha blivit en lekstuga för diktaturer som tar varje tillfälle att trampa på samma rättigheter. Ett skrattretande faktum om det inte bara varit så sorgligt. Dessutom sägs sammanträdena i rådet kosta FN 200