Ett moraliskt bråddjup mellan Israel och Hamas

Vapenvila råder nu i Gaza, det som så många aktivister har krävt. Men vapenvila är långtifrån detsamma som fred. Av Hamas agerande i samband med att en liten del av gisslan överlämnats är det tydligt att deras mål står kvar: att förnedra och förinta judar och deras land. Om­världen behöver fortsatt stå med Israel i målet att få hem övriga gisslan, krossa Hamas makt och nå en långsiktig fred.

En lång rad nyhetsartiklar och opinions­texter har under decennier använt beskriv­ningen att Israel ständigt förnedrar palesti­nier. Det är en förbluffande snedvridning av verkligheten, särskilt efter de scener som spelats upp i direktsändning för omvärlden vid de överlämningar av gisslan som hittills skett. 

Israel är en demokrati, likt alla andra sådana med sina ofullkomlig­heter, men det är en stat byggd på respekt för mänsk­liga rättigheter och med en fungerande rättsapparat. Med Hamas är saken annor­lunda. Mycket annorlunda.

Det är tydligt att denna terrorrörelse vill använda denna paus i striderna till att demonstrera styrka och våldskapital. Båda gångerna då kvinnor släppts ur gisslan har stora folksamlingar kallats samman till kaotiska men ändå välregisserade teater­föreställningar. Första gången trängdes maskerade och beväpnade Hamasmän runt och uppe på Röda kors-bilarna som skulle köra de tre judiska kvinnorna till friheten. Andra gången föstes kvinnorna i stället upp på en scen iförda hastigt uppsydda israeliska armékläder för att vinka till sina plågoandar. 

Detta skådespel uppfördes framför förakt­fulla banderoller som utmålade Israel som nazister. Och som om allt detta inte var tillräckligt ovärdigt skedde det dessutom två dagar före Minnesdagen över Förint­elsens offer. Hamas försökte inte dölja sitt syfte med dessa uppvisningar: att publikt skrämma och förnedra både de judiska fångarna och deras hemland. 

Tanken går osökt till bilderna från Förint­elsen för 80 år sedan. Men det märkliga är att de flesta medier ignorerade denna uppenbara koppling, utan återgav Hamas mediespel utan större reflektion, och berättade om ”fångutväxling” – som om det fanns en moralisk jämbördighet mellan parterna.

Även antalet utväxlade illustrerar hur de två sidorna ser på människo­värdet. Israel var beredda att släppa 40 grovt kriminella för att få hem en enda ur gisslan. I judisk livssyn är människolivet dyrbart och värt att offra mycket för. Jihadisterna ser saken tvärtom: en människa är ett litet pris för att nå det större målet, att driva den judiska staten i havet. 

Bilderna från de gisslantagnas återkomst var djupt berörande och uttryckte värme och värdighet. Scenerna vid de dömda terroristernas återkomst ljöd snarare av nyväckt iver att segra i det eviga kriget mot Israel. Skillnaden i synsätt är slående, och om detta bör vi berätta.

De västerlänningar som ropat på vapenvila som huvudmål behöver vidga perspektivet och se att denna konflikt rymmer en enorm moralisk skillnad: en sida som vill få existera som demokrati i sitt historiska hemland, och en sida som till nästan vilket pris som helst önskar fullborda visionen om judarnas utplåning. 

För 80 år sedan befriades de överlevande ur Auschwitz. Men antisemi­tismens hat dog inte där. Sedan judarna har kunnat återvända och bilda en självständig stat har de även där levt under konstant och aktivt dödshot. Med några grannländer har fredsavtal kunnat upprättas, och vi hoppas på fler sådana. 

Världen bör betrakta läget i Gaza med både sanning och moral. Hamas väg är våldet, deras mål är ett islamiskt kalifat. Deras inflytande behöver få ett definitivt slut. Endast så är en framtid av fred och trygghet möjlig för både Israel och Gaza.