Tid för Sverige att stödja Irans demokratiska opposition

Iran håller mer och mer på att förvandlas till en ”failed state” (ung: misslyckad stat), och det är regimen som bär ansvaret. En rapport som publicerades strax innan årsskiftet visade att 32 miljoner iranier, en tredjedel av befolkningen, levde under fattigdomsgränsen i mars 2022. 

Orsaken till detta är inflationen, som ligger på 40 procent, orsakad av ekono­miska sanktioner. Sedan 2018 har Irans valuta rial fallit mer än 15 gånger mot den amerikanska dollarn, då sanktionerna har resulterat i att Irans oljeexport minskat.

Samtidigt som Iran präglas av ekono­miska problem är förhållandena sådana att en majoritet av den iranska befolkningen inte var född när den islamiska revolutionen 1979 ägde rum. Det innebär att en majoritet av Irans befolk­ning varken har någon förståelse eller något ansvar för vare sig islamiseringen av Iran eller det förtryck som råder i dag.

Enligt en opinionsundersökning från det nederländskbaserade institutet Gamaan, vilken genomfördes i december 2022 och där 158 000 iranier bosatta i Iran deltog, svarade 81 procent ”nej” till den islamiska republiken. Dagens Iran har inte bara tappat förtroendet för regeringen utan också för hela det islamistiska styret. Mullornas styre i Iran är ohållbart i längden. 

Med tanke på att regimen har baserat hela sin existens på att exportera en shia­islamisk revolution och förgöra Israel, kommer mullorna att fortsätta stödja miliser och terroristorganisationer inom den så kallade ”Axis of Resistance”-alliansen i Mellanöstern. Resurser kommer att avsättas för terrorism runt om i världen. Därmed kommer sanktionerna inte att tas bort och den iranska ekonomin kommer att röra sig mot en avgrund.

Tidigare har europeiska länder fört förhandlingar med diktaturer, vars makt­ställning uppenbarligen var ohållbar, ända fram tills uppror eller inbördeskrig brutit ut. Två exempel är Libyen och Syrien. I stället för att föra en dialog med en demokratisk opposition har relationerna med diktaturen fortgått så länge som möjligt. Resultatet har blivit en våldsam utgång, där jihadister tar makten medan Europa får ta emot migranter.

När det gäller Iran finns det en demo­kratisk opposition som redan nu borde vara en del av det politiska samtalet om Iran, i Sverige och Europa. En sådan dialog skulle vara mycket mer konstruktiv än relationerna med den islamiska republiken, som präglas av spionage, terrorism och gisslantagande.

En prejudicerande situation finns när det gäller Venezuela. När Maduro-regimen visade sig vara fallfärdig, korrupt och odemokratisk, valde både USA och EU att inte erkänna den och i stället inleda en dialog med oppositionen. Både USA och EU har bedömt att Maduro-regimen saknar framtid och förstör den framtid som det venezuelanska folket har. Detsamma gäller Iran och mullornas regim.

Den iranska oppositionen i exil är förvisso fragmenterad, men större enighet har uppstått på sistone, särskilt bland ledare som gör anspråk på att genomföra en demokratisk transition i stället för att regera, såsom den förre shahens son, Reza Pahlavi. I april 2023 träffade Pahlavi Israels premiärminister Benjamin Netanyahu eftersom Israel är ett av de länder som verkligen har förstått att det inte går att förhandla med mullorna och nu börjar samtala med alternativen.

Även Sverige borde landa i slutsatsen att det inte går att förhandla med mullorna och i stället öppna dörren för aktörer som är västvänliga och demokratiskt sinnade. Det handlar inte endast om stabilitet i Mellan­östern, vilket ett avlägsnande av den nuvarande regimen i Iran skulle medföra, utan även om att stå upp för de demokratiska värderingar som har gjort medborgare i Japan och Taiwan till friare människor än de som lever i Kina och Ryssland.