Den normkritiska ideologins förnekelse av verkligheten är skadlig

Att det pågår ett kulturkrig i västvärlden är det få som missat; däremot är det många som har svårt att förstå den framgång som queerrörelsens syn på kön som en social konstruktion har fått som en alternativ form av sanning. 

I dag accepterar stora delar av den akademiska världen Judith Butlers idé om att kön bara är en social konstruktion, där biologiska fakta är ovidkommande. Kränkande och exkluderande pronomen som ”han” och ”hon” bör ersättas med mer neutrala ord.

Vissa akademiker har även slutat använda ordet ”kvinna” och ersatt det med ”person med kapacitet att bli gravid”, eller ”livmoder­bärare”. När juristen Ketanji Brown Jackson 2022 fick frågan om vad en kvinna var, kunde hon inte svara på frågan. Vi talar här om en domare i USA:s högsta domstol!

Överallt får denna queerideologi genomslag. Med den norm­kritiska organisationen RFSL i spetsen pågår omfattande projekt, delvis skattefinansierade, för att hbtqi-certifiera diverse sammanhang, såsom våra kommunala bibliotek. Över hundra bibliotek är redan certifierade – med dyra certifikat som dessutom regelbundet måste förnyas – och med ett förväntat krav på att personalen står upp för denna åsiktsstyrning. 

Denna högljudda, och ekonomiskt starka organisation, har dessutom fått ett enormt inflytande i skolor och i vissa politiska partier.

Vem har egentligen gett RFSL denna makt? Varför ska RFSL:s aktivister vara den organisation som ska lära svenska skolbarn om identitet och sexualitet?

Konsekvensen av denna pseudovetenskap, denna överideologi, angående kön och identitet har fått förödande konsekvenser bland unga lättpåverkade människor. En explosion av psykisk ohälsa drabbar i dag svenska skolungdomar, av vilka allt fler upplever sig födda i ”fel kropp”. 

På queerideologisk sådd kommer könsförvirringens skörd.

Könskorrigerande vård med underlivskirurgi och pubertets­hämmande hormoner blev svaret på detta rop om hjälp, ivrigt påhejat av queerreligionens profeter och en vinsthungrig läkemedelsindustri. 

Men det vetenskapliga stödet för detta ”medeltida” experiment med knivar och hormoner var tunt. Tvärtemot den rådande ideologin har forskning visat att personer som genomfört könsbyte har 19 gånger högre risk att begå självmord efter uppföljningsperioden jämfört med jämnåriga i normalpopulationen. 

Uppdrag Gransknings avslöjande reportageserie om transvårdens offer med obotliga skador blev även en chock för många. 

De kritiska rösterna har blivit fler, bland både forskare och debattörer, och sakta har en viss tillnyktring skett i synen på den normkritiska ideologins faror. 

Ett exempel är Yvonne Hirman, professor emerita i historia, som i en artikel i Kvartal (6/6, 2021) kraftigt ifrågasätter konsekvenserna av denna ideologi. Hon menar att detta synsätt motverkar den sanna kampen för jämlikhet. Det är kvinnorna som blir förlorare när biologiskt födda män, som i tanken blivit ”kvinnor”, nu vinner damidrottens prispengar och tillåts byta om i flickornas omklädningsrum.

”Hur blev det så här?” undrar hon. Postmodernismens uppluckring av verkligheten, aktivisternas kamp och politisk populism, är några av hennes slutsatser. Så sant.

På BUP:s hemsida står det: ”Könsidentiteten är det kön du identifierar dig som ... Det är du själv som bestämmer vilka ord du vill använda om dig själv och hur du definierar ditt kön.”

Jaha. Och varför skulle en subjektiv tankelek bara gälla kön? Varför inte även ålder och art? Vad gör BUP med den som känner sig kränkt av att inte få identifiera sig som en hundraårig sköldpadda med 72 kön? 

Efterlyses: Sunt förnuft.