Mediekritik

Medier risas för bevakning av president­valet: ”Undermåligt”

Vissa medier har agerat som curlingföräldrar gentemot demokratiska presidentkandidaten Kamala Harris, menar USA-korrespondenten Malin Ekman. Bilden är från Harris medverkan i programmet The View.

I USA har stora mediebolag stundtals bedrivit ”curling­journalistik” gällande Kamala Harris, menar USA-korrespondenten Malin Ekman. Och i Sverige anser kritiker att det saknas genuin vilja att förklara Republikanernas starka stöd.

Publicerad Senast uppdaterad

”Trump varnar för blodbad om han inte vinner valet”.

Ungefär så löd rubrikerna, med viss variation, i flera stora svenska och amerikanska medier tidigare i år. I det tal som nyheten bygger på hävdar Trump visserligen att valet i november kommer att vara den viktigaste dagen i landets historia. Men uttalandet om ”blodbad” handlade inte om krig eller massmord, utan om ekonomin i allmänhet och bilindustrin i synnerhet. Detta får de flesta som bara läser rubriken eller inledningen av artiklarna dock inte veta. 

Det ovan nämnda är ett exempel på det som kritiker menar är en partisk eller missvisande rapportering inför presidentvalet i USA. En av dessa är den svenska USA-korrespondenten Malin Ekman. Hon menar att amerikanska medier i flera fall verkar ”curla” Harris. 

Malin Ekman har tidigare varit Svenska Dagbladets korrespondent i USA.

På sajten The Stockholm Report beskriver Ekman hur flera intervjuare låter Harris ”komma undan” med märkliga eller innehållslösa svar. I populära talkshows får hon frågor om på vilket sätt hennes ledarskap kommer skilja sig från Joe Bidens. Här tycks det räcka att konstatera att hon inte är Biden eller Trump för att publiken ska jubla, och för följdfrågor att utebli.

”Det är som att programledarna agerar curlingföräldrar åt president­kandidaten. Som ska tillsammans se till att hon tar sig över mållinjen”, skriver Ekman

I CBS klassiska program 60 minutes får Harris en hel del skarpa frågor. Men där visar det sig att när man jämför den oklippta versionen och den som sändes tycks intervjun ha klippts fördelaktigt för Harris.

”Harris svar om relationen till Israel och Netanyahu, till exempel, klipps ner så att Harris framstår tydligare och mer handlingskraftig”, konstaterar Ekman. 

Att intervjusvar klipps är rutin i medier, men måste då ske enligt samma standard oavsett vem som intervjuas. Ekman återger hur kongressens republikanske talman Mike Johnson klipps i CBS när dennes sända intervju jämförs med originalinspelningen, och här är intrycket ett helt annat.

”Skillnaden är att Johnson inte klipps fördelaktigt”, skriver Ekman och frågar sig hur en sådan dubbelstandard påverkar väljarna. 

I ett uttalande har CBS försvarat klippningen av Harrisintervjun och menar att de alltid strävar efter att vara ”tydliga, korrekta och sakliga” vid redigeringar. 

Ett annat exempel som Malin Ekman lyfter fram är ett uttalande från Donald Trump under kandidaternas debatt. Trump hävdade att ”brottsligheten har skjutit i höjden”. Detta rättades direkt av program­ledaren med hänvisning till FBI:s siffror som pekade på minskande brottslighet. Och flera medier lyfte fram detta som ett falskt uttalande från Trump. Nu har FBI dock i tysthet ändrat sin data, skriver Ekman.

”I ursprungsrapporten uppgav myndigheten att våldsbrotten minskade med 2,1 procent. I den nya, uppdaterade, skriver de att de ökat med 4,5 procent.” 

”Så, var är rubrikerna om att Trump faktiskt hade rätt om att brottsligheten ökat och att FBI nu reviderat sin statistik? De korrigerande rubrikerna lyser, med några få undantag, med sin frånvaro.” 

Det är dock inte bara amerikanska medier som kritiseras för partisk rapportering. När Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter i varsitt stort reportage för en tid sedan skulle ge en bild av vilka som stödjer Donald Trump menar kritiker att det snarare var en nidbild som målades upp.

DN hade besökt ett samhälle där en majoritet röstar på Trump och där ”kolindustrin är nedlagd, butiksfönstren gapar tomma och det rasar en narkotika­epidemi”. 

”30 procent av invånarna saknar arbete och lever på socialbidrag och matkuponger”, fortsatte DN. 

I texten intervjuas bland annat en ex-missbrukare och en person som ätit kaniner och ekorrar. Man påstår om samhället med omkring 1 200 invånare: ”Inte riktigt alla i Beattyville älskar Trump och Putin. Men de få dissidenterna ligger lågt.” 

SvD:s reportage rubriksattes initialt med orden: ”Fixeringen vid Trump: ’Är detta en sekt?’” I reportaget påstås bland annat att en stor del av den republikanska väljarkåren ”kan förledas att tro på lite vad som helst”.

Högerdebattören Henrik Jönsson är kritisk till Sveriges två största dagstidningars försök att spegla republikanska väljare: 

”Att få hela sin verklighets­bild från svensk gammel­media är som att få allt sitt protein från Krav-märkt lösgodis”, skriver han på X.

”De varken kan eller vill ’förstå’ utan förstärker bara en färdig vänster­tiltad verklighets­uppfattning. Det är så anti-intellektuellt, så undermåligt.”

DN:s utrikeschef Pia Skagermark menar i ett mejl till Världen idag att personer med olika bakgrund och livssituation får komma till tals i reportaget om Beattyville. Skagermark framhåller att DN mött Trumpväljare hundratals gånger sedan 2016 och att tidningen skildrar de olika väljargrupper nästan varje dag inför valet.

”En del av vårt uppdrag är att försöka förklara det stora stödet för Trump. Det sker inte genom ett enda reportage utan genom en bred och mångfacetterad bevakning”. 

Världen idag har sökt SvD.

Powered by Labrador CMS