Snurrigt både ute och inne

Snön yr och piskar mot mitt ansikte medan jag huttrande borstar bort den virvlande snön från bilen. Jag borstar och borstar, men lika snabbt som jag borstar bort snön blåser den tillbaka. Allt runt omkring mig snurrar och allt är bara vitt.

Ja, snön har kommit till Mellansverige, och det med bravur. Jag minns inte när vi sist hade så här mycket snö i november. (Men å andra sidan har jag redan glömt vad jag åt till middag i går.)

Vi håller just nu på att lära oss helt nya system på Världen idag, och det är precis lika snurrigt i huvudet som i snön som yr där ute. Utöver systemen har vi också fått ändra våra rutiner (som ett led därav), liksom ställa om från att jobba i enbart svenska program till nu även engelska. 

”Det blir en hel del svengelska numera”, som min kollega konstaterade när vi pausade för att hämta kaffe: ”Typ: Glöm inte att skriva in ’kicker’, lägg in texten i ’bodyn’, syns det inte på ’dashboarden’, och glöm inte att ’approva’ innan du ’publishar’”. 

Ja nog är det lite snurrigt alltid, men i och med detta nya system kan vi bli ännu snabbare att publicera våra nyheter på vår hemsida, som också är alldeles ny.

Visst är det förvirrande att lära sig något nytt, men lite i taget rätas ju frågetecknen ut. Det tar tid att lära sig, förstå och hitta nya rutiner. Men det som kändes som förvirrat i början blir klart, och det som kändes som kaos blir till slut stilla. 

För tillfället har även snöandet bedarrat och tidigare sken solen från en klarblå himmel. I dag behöver jag inte min bilborste, vi har lämnat en papperstidning till tryck och det känns lugnt och skönt både ute och i sinnet. Allt har sin tid.