Karl Tiger: ”Jag hade testat allt så varför inte testa Gud?”

Karl Tiger växte upp i stadsdelen Berga i Linköping med missbrukande föräldrar. 

– Mina föräldrar separerade tidigt och jag växte upp med min pappa. Mamma bodde några hundra meter bort och satt ofta på bänken i centrum och drack, berättar Karl.

Drogerna var en del av Karls uppväxt, men pappan var sträng på ett område: att Karl skulle gå till skolan.

– Pappa sade att jag måste sköta skolan, men i övrigt kunde jag i princip göra vad jag ville. Jag gick till skolan, men blev klassens clown och stökig.

Karl sattes i en specialklass med andra jämnåriga med liknande problematik.

– Det gjorde att jag kom i kontakt med andra ”värstingar” i stan. Vi var utåtagerande och inblandade i slagsmål.

På högstadiet fick Karl återvända till den vanliga skolan.

– Men redan då hade jag fått äldre kriminella förebilder som lärt oss hur man tjuvkopplar bilar och vi testade på olika droger.

När pappan fick reda på det blev reaktionen inte den förväntade.

– Han skrattade och sade att om jag ändå skulle fortsätta, borde jag göra det med rätt kontakter. Han gav mig ett nätverk och jag började sälja droger till mina vänner, vilket jag tyckte var bra eftersom jag då blev någon.

15 år gammal blev Karl avstängd från skolan, och efter ett stort bråk med pappan lämnade han hemmet. Karl placerades först på ett HVB-hem och därefter på en SIS-institution, där andra klienter introducerade honom för tyngre droger.

Nu inleddes det som skulle bli en 16 år lång resa med perioder av tungt missbruk varvat med fängelsestraff, behandlingshem och institutionsplaceringar.

– Samhället försökte gång på gång sträcka ut en hand till mig, men jag ville inte ta emot hjälp. Vid sex tillfällen överdoserade jag, men räddades varje gång av någon som hittade mig, berättar Karl.

Nu i efterhand tror han att det var Gud som höll sin hand över hans liv och att det var mammans böner som verkade.

– När jag var 21 år blev min mamma frälst. Jag trodde först att hon hamnat i en psykos, men ju längre tiden gick insåg jag att hon hade upplevt något som gjort henne fri på riktigt, säger Karl.

– Hon berättade för mig om Jesus men jag lyssnade inte. Jag trodde att jag var störst, bäst och vackrast, trots att jag var ett benrangel och mitt liv var en misär.

Ett försök till vändpunkt var när Karl blev pappa för första gången. Han flyttade till en annan ort och började jobba i hopp om en nystart.

– Det funkade ett tag, men jag orkade inte hålla ihop det. Känslor av ensamhet, skam och skuld höll mig fast och att leva utan droger, som dövade min smärta, var något jag inte klarade av.

Återfallet ledde till att dottern blev omhändertagen, och Karl beskriver hur han nu kastades in i ett bottenlöst mörker.

Men när allt var som mörkast kom vändningen från ett håll som Karl själv inte hade förväntat sig.

– Tanken på att be till Gud fanns inte i min värld. Men en vän som hade blivit frälst ringde mig och sade att Gud hade talat till honom att vi skulle be tillsammans. Jag var desperat och tänkte att jag hade testat allt så varför inte testa att vända sig till Gud.

Karl kom till kyrkan där hans vän mötte upp honom.

– Vi gick ner på knä och bad. Jag sade till Jesus: ”Nu få du ta hand om detta, för jag orkar inte mer.”

När Karl reste sig igen efter bönen kände han att något hade hänt på insidan.

– Jag hade en upplevelse av den helige Andes kraft, och jag tror att det var då, i den stunden, jag blev född på nytt.

Karl kastade bort sina droger, men vaknade med en stark abstinens och tvivlade på om det som hade hänt dagen innan var verkligt.

– Jag tänkte att nu, för första gången i mitt liv, då jag verkligen ville ha hjälp och till och med hade bett till Gud, så kunde inte ens han hjälpa. 

Inom några dagar öppnades dock en dörr för Karl att åka på avgiftning. 

– Jag är övertygad om att det var Gud som öppnade den möjligheten för mig. För Socialtjänsten hade inte velat ge mig plats på avgiftningen eftersom det inte fanns någon planerad vårdplats för mig efteråt. 

Bara tio dagar efter att han böjt sina knän satte Karl sina fötter på LP-verksamhetens behandlingshem Vasastrand i Örebro.

– Eftersom jag hade testat allt insåg jag att det inte var behandlingshemmet i sig utan Jesus själv som kunde hjälpa mig. Jag tillbringade mycket tid på mitt rum, läste Bibeln, bad och lyssnade på predikningar, minns Karl.

Varje kväll arrangerades något som kallades ”fri bön” på behandlingshemmet, och varje kväll var Karl där punktligt, ofta som den enda deltagaren. 

– Den stunden var väldigt viktig för mig. Det fanns alltid en behandlingspedagog där, och för första gången öppnade jag locket till allt skräp jag burit inom mig. Jag satte ord på allt hat, all skam och allt självförakt jag burit på under alla år.

En särskild händelse satte riktningen för resan mot frihet:

– Jag gick förbi Systembolaget och tänkte att det nog inte skulle vara så farligt om jag tog några öl. Men i stället för att hålla tankarna för mig själv gick jag tillbaka till behandlingshemmet och berättade om det för personalen och bad dem be för mig. Sedan den dagen har jag valt att alltid vandra i ljuset och tala sanning.

Karl, som tidigare burit på en känsla av meningslöshet upplevde att han som kristen fick en djup känsla av mening och syfte med livet.

– För första gången under mina 33 år visste jag att det finns en mening med mitt liv. Jag förstod att jag är kallad att tjäna Gud!

– Spänning var något jag alltid gillat, och nu förstod jag att det fanns ett spännande liv med Jesus där han hade gett mig ett uppdrag. Jag förstod att jag hade något att ge mitt liv till och för. 

Karl lät döpa sig och efter avslutad behandling flyttade han hem till Linköping och började en bibelskola. Ett bibelord som fick betyda mycket för Karl under den tiden var Jesus löfte: ”Sök först Guds rike så ska allt annat tillfalla er” (Matt 6:33).

– Jag tänkte att det löftet även gick att applicera på vårdnaden om min dotter. 

Efter att ha visat att han verkligen var drogfri fick också Karl tillbaka vårdnaden om sin dotter. Därtill har han fått två barn med sin fru Olivia, som han träffade på bibelskolan.

– Olivia har en helt annan bakgrund än mig, en trygg frikyrkouppväxt, och har betytt otroligt mycket för mig.

Men frälsningen ledde inte bara till upprättade familjerelationer, utan Karl fick också erfara att hans kraschade skolgång fick upprättelse.

– Jag läste in mina betyg och sedan en yrkesutbildning till socialpedagog. Det gav mig ett nytt självförtroende. Jag kände att jag nu har något att bidra med och inte bara är en ”före detta narkoman”.

Karl har sedan fortsatt med studier och läser nu fristående kurser på ALT:s teologiska utbildning.

– Jag vill stärka min grund för det arbete jag står i nu, säger han, och syftar på den LP-verksamhet i Linköping som han i dag ansvarar för.

På frågan vad han drömmer om inför framtiden svarar han:

– Jag drömmer om att få ge hopp till Linköping och vårt land och se Jesus bygga något som kan bestå. Jag vill se fler förvandlade liv.