Filip överraskade alla när han kom tillbaka till Jesus

Filip Långs är uppvuxen i en kristen familj och döptes som ung i Västkust­kyrkan i Strömstad. I tonåren drogs han dock bort från sin barnatro. 

– Jag började må dåligt på högstadiet, tränade extremt hårt och slutade under en period att äta. 

Filip berättar att han i årskurs nio fick stora problem med ätstör­ningar, och även om gymnasie­tiden blev något bättre fanns ångesten kvar på insidan. Något han försökte döva med alkohol. 

– Jag stängde av mina känslor och fick en väldigt hårt attityd, berättar han. 

Han nämner ett riktigt lågvattenmärke i tjugoårs­åldern, då föräldrarna var bort­resta och Filip bjöd in till fest i deras hem. Saker gick sönder, polisen blev inblandad och han själv fick tillbringa natten på stationen. 

– Efter den helgen bröt jag ihop, jag knäppte mina händer och bad till Gud för första gången på mycket länge, och jag upplevde att bönen nådde fram. 

Trots det fortsatte Filip sitt destruktiva liv. Han drabbades av depression och även självmords­tankar. 

– Vid ett tillfälle, nära min omvändelse, funderade jag faktiskt på att svänga bilen rakt in i en bergvägg. 

Filip var 28 år och bjuden på ett barndop i Svenska kyrkan när vändpunkten skulle komma. 

– Jag satt där halvnykter i bänken efter att ha festat hårt kvällen innan. Men när de började spela psalmer blev jag plötsligt så berörd att tårarna började rinna, berättar han. 

– Jag kämpade hårt för att inte visa mina kompisar det. 

Upplevelsen gav honom ingen ro, och han började aktivt söka Gud. 

– Ingen visste om att jag satt hemma framför datorn och sökte svar på de frågor jag brottades med. Jag hittade bland annat en sida som hette ”Brobyggarna”, som betydde mycket för mig under den här perioden.

Så en lördagskväll ringde han sina föräldrar för att höra om de skulle på gudstjänst dagen efter.

– De visste inte vad som rördes i mig, och blev förstås väldigt förvånade över min fråga. 

Följande dag gick Filip, med stor vånda, till sin barndoms kyrka. 

– Det var lite folk på det mötet. Jag satte mig längst bak, men då vi var så få tryckte mötes­ledaren ihop oss alla längst fram. 

Det var ett tillresande par från turistkyrkan på Teneriffa som höll i gudstjänsten, och en av dem satte sig vid pianot för att spela och sjunga. 

– Mamma och pappa tänkte, ”Nu går nog Filip snart”, eftersom de utgick ifrån att det var alldeles för ”mossigt” för min smak.

Men då hände något. Damen vid pianot började profetera. 

– Hon talade detaljerat rakt in i mitt liv, minns Filip. 

När de bjöd in till förbön tog Filip mod till sig och lämnade över sitt liv till Jesus. Han beskriver det som om en mycket tung ryggsäck lyftes av honom just i den stunden. 

– Efter mötet promenerade jag längs Strömsån, och när jag såg det klara vattnet slog det mig: Kranen var på nytt öppen i mitt inre. Den helige Ande kunde flöda fritt igen.

Filip vill skicka med en hälsning till alla som, likt hans föräldrar, har någon de ber för: 

– Ge inte upp! Ibland tar det tid, men bönen bryter igenom.