”Banditen Niklas” fick en ny identitet i mötet med Jesus

Niklas Andersson växte upp i Skara, Västergötland, och redan från tidig ålder började han med sina vänner hitta på olika rackartyg.

– När Skara Sommarland byggdes klippte vi upp stängslet och körde go-kart. Men vi blev snabbt upptäckta av vakten, och Bert Karlsson ringde upp våra föräldrar med ett ultimatum: antingen köpa ett årskort eller bli polisanmälda.

Föräldrarna valde det första alternativet, men de relativt oskyldiga pojkstrecken skulle över tid förvärras och gradvis föra Niklas in i en virvel av kriminalitet och droger.

– Min föräldrar jobbade mycket, och jag hade mycket tid att hitta på dumheter. Samtidigt passade jag inte in i skolan och hamnade i det som då kallades obsklass.

Gemenskapen fann Niklas med andra som liksom han kände sig utanför.

– Från början var drivkraften att hitta samhörighet. Det fanns en gemenskap och spänning i kriminaliteten. Pengarna var också en drivkraft, men med åren förändrades perspektiven. Skam, skuld och rädsla höll mig fast, berättar Niklas. 

Han dömdes vid flera tillfällen till fängelsestraff. Där kom han i kontakt med kristna via besöksgrupperna.

– Jag gick dit mest för fikastunderna, men samtidigt var jag nyfiken och undrade hur de kunde vara så glada. I fängelset hade man mycket tid över, så jag började läsa Bibeln. Men ingen visade mig var jag skulle börja, och jag gjorde misstaget att börja med släktregistren i Moseböckerna ...

En vändpunkt för Niklas inträffade när en av hans barndomskamrater blev kristen.

– Han hade levt ett liknande liv som jag och var trött på livet. Han hade planerat att hänga sig i skogen. Då ringde hans syster, som var kristen, honom och de bad tillsammans över telefonen. Det blev vändpunkten för hans del. Han var sedan på mig och berättade om Jesus.

Niklas beskriver det som att hans omvändelse var en process, men en avgörande händelse var när han fick ett oväntat möte med en ljus gestalt i sovrummet.

– Vid ett tillfälle var jag hemma, berusad. Jag hade betett mig illa mot familjen. På natten kom en ljus gestalt in och jag vaknade upp helt nykter. I dag förstår jag att det var Jesus som mötte mig.

Niklas blev kristen och lät döpa sig i stadens pingstkyrka.

– Något hade förändrats inom mig, men samtidigt visste jag inte hur jag skulle leva som kristen. Jag hade levt som bandit större delen av mitt liv, och även om jag hade fått en tro så fanns de gamla värderingarna kvar. 

– Jag fick efter ett tag även ett återfall, som varade i sex år.

Efter dessa år beskriver Niklas att han var fullständigt utbränd.

– Livet i den världen innebär en konstant press och stress. Hela livet är en jakt efter pengar eller nästa fix. Efter mina år i återfall var jag helt slutkörd.

Niklas var nu villig att söka hjälp och fick möjligheten att komma till det kristna behandlingshemmet Torpahemmet, som drivs av LP-stiftelsen.

– Jag fick komma dit på hjälpkassa, vilket innebar att privatpersoner sponsrade min behandling, säger han.

På Torpahemmet fick Niklas för första gången på allvar jobba med sig själv.

– Som missbrukare hade jag tidigare flytt undan alla jobbiga känslor, men nu var jag tvungen att bearbeta dem i ett nyktert tillstånd. Jag bar på så mycket ilska inom mig, mot samhället, andra människor, men framför allt mot mig själv.

Niklas beskriver att en viktig nyckel i behandlingen var när man började tala på temat förlåtelse.

– Jag insåg hur destruktivt det var att leva i oförlåtelse. Jag förstod att man ska förlåta för sin egen skull och att det är en väg till frihet, säger han. 

– Jag lärde mig också att man behöver förlåta flera gånger för att de negativa känslorna ska släppa, och att förlåtelse inte är detsamma som att förtroendet för den som har sårat en blir återställt. Förtroende är något man måste förtjäna, medan förlåtelse är något vi kan ge. 

– Det allra svåraste steget för mig var att förlåta mig själv, men med tiden kunde jag förlåta och släppa ilskan både mot mig själv och andra.

Niklas poängterar att behandlingen på kristen grund också hade många andra positiva effekter i hans väg till frihet:

– Om man levt som missbrukare och kriminell ett helt liv är det inte bara att börja tro på Gud och ”sedan blir allt bra”. Det funkar inte så. Jag hade lagt av med mitt gamla liv men hade kvar de kriminella tankemönstren och värderingarna. 

– Men när jag började leva som kristen fick jag gradvis bryta med mitt gamla tänkande och ta in nya värderingar. Jag fick också ett positivt socialt sammanhang genom gemenskapen i församlingen som jag gick med i, men också en helt ny identitet. Jag var inte längre ”banditen Niklas” utan ett Guds barn.

En annan viktig faktor i Niklas upprättelse var när han kom in på en yrkesutbildning, och efter avslutad utbildning kunde titulera sig som socialpedagog.

– Att ta en examen betydde mycket för mig. Dels var det ett kvitto på att jag kunde mer än vad jag trodde. Men utbildningen gav mig också många verktyg som jag kan använda i dag i mitt yrke.

I dag är Niklas nämligen tillbaka på Torpahemmet, men numera i yrkesrollen behandlingspedagog. Han säger att man inte ska skönmåla livet som kristen, men utifrån egen erfarenhet intygar Niklas att behandling på kristen grund verkligen fungerar.

– På ett sätt skiljer sig inte behandling på kristen grund från andra metoder, om inte individen själv vill bli hjälpt – det måste finnas en vilja till förändring. Men om den viljan finns där så tror jag att behandling på kristen grund verkligen kan hjälpa människor, då den ger verkliga svar på skuldfrågan, hjälper en att bli fri från skam, ger en ny identitet och ett sammanhang.

På frågan vad man ska göra när man går igenom svårigheter svarar Niklas:

– Man får göra det man kan och sedan överlämna resten till Herren. Livet är inte alltid enkelt och det är inte så att allting löser sig bara för att du får en tro på Jesus. Men det ger en grund som kan bära genom allt.

– I dag har jag ett helt nytt liv. Jag kan vara en närvarande pappa för min son och ge tillbaka till samhället genom att hjälpa andra som har liknande bakgrund som jag själv.