Viktigt för Sveriges framtid hur vi behandlar konvertiter

De senaste veckorna har jag återigen suttit med en rad familjer som ska utvisas från Sverige och mött en kombination av förtvivlan och mod. Flera av dem har barn som antingen är födda i Sverige eller så har de gått 7–9 år i svensk skola. Vilken förälder som helst förstår hur det måste kännas att möta barnens reaktioner.

De familjer och individer jag talar om känner jag personligen sedan länge och de har konverterat från islam till kristendom. I bästa fall får de fängelse vid ett återvändande till ursprungslandet. Hur klarar man egentligen ett sådant besked? Jag känner naturligtvis för mina vänner och jag gråter när jag lämnar flyktingförläggningen.

Jag förstår att frågeställningarna kring konvertering är komplexa för Migrationsverket, och vi som kristna har inte alltid visat förståelse för säkerhetshotet som politiker måste förhålla sig till. Har kyrkligt aktiva till och med skuld i att situationen nu är som den är genom att tidigare ha varit för aktivistiska? Det finns olika frågeställningar att bearbeta. Gudsfruktan kräver ärlighet från alla håll.

Men som samhälle tror jag att det är viktigt att bry sig om rätts­säkerheten för konvertiter för att undvika ett sluttande plan. Engagemang finns från vissa jurister, och ett par riksdags­ledamöter drev dessa frågor för några år sedan. Men tystnaden har nu sänkt sig över maktens boning. Kristnas utsatthet får inte glömmas bort!

Varför äger intervjuer rum vid upprepade tillfällen, där handläggarna skickar ut hoppingivande signaler, och ändå blir besluten ständigt negativa? Betyder politiska uttalanden och sympatier med förtryckta grupper i aktuella länder inte någonting i praktiken?

Hur vi kan göra detta mer rättssäkert vet andra bättre än jag, men som det är i dag funkar det inte. Börja med tolkar som klarar uppgiften. Ställ gärna tuffa frågor, men ta in sakkunniga i rättssalarna.

Nu tar jag en teologisk runda. Det går inte komma ifrån att våra handlingar påverkas av det vid tror. Till exempel är det så att en människa som tror att hon kommer att avlägga räkenskap inför Gud för sitt liv kommer att påverkas i hur hon lever. Hon kommer att leva med evigheten i tankarna. 

Omvänt har en människa som inte tror att hon är ansvarig inför Gud fokus på nyttan här och nu, mer likt djuren. Det har då ingen betydelse om hon bryter mot Guds bud, eftersom hon inte tror att det blir konsekvenser i evigheten.

Detta är allvarligt på ett individuellt plan, men jag tror att det även gäller för samhället i stort rörande lagstiftning och respekten för det gudomliga bland folket. Detta är inte populärt att tänka på, men de som tror kommer att stå inför Kristi domstol och de som inte tror inför den stora vita tronen. Domen är en verklighet för oss alla. Annars dog och uppstod Kristus i onödan. Att tro på ett liv utan konsekvenser, både i nuet och i evigheten, är en hallucination. 

Även om du som läser detta inte tror på det eviga, är det principiellt mycket viktigt för Sveriges framtid hur vi behandlar konvertiter.