Vifta inte bort frågan om extremt sena aborter, Kamala Harris!

Sedan USA:s högsta domstol upphävde Roe mot Wade och lämnade abortlag­stiftningen åter till delstaterna har polariseringen tydlig­gjorts mellan strikta och liberala delstater. Denna fråga lyftes i förra veckans debatt mellan Donald Trump och Kamala Harris, men snoppades av utan ordentlig uppföljning. 

Det var beklagligt; både amerikanska väljare och svenska nyhets­konsumenter har rätt till en saklig belysning av ämnet.

De senaste valens debatter mellan USA:s president­kandidater har tyvärr blivit mer av mumlande och gapande än seriös argumentation. 

Harris hade i förra veckans debatt ett ganska enkelt uppdrag: att framstå som vitalare än Joe Biden och vuxnare än Trump. Den låga ribban lyckades hon ta sig över, och Trump föll i de flesta av de fällor som gillrades för honom. Men på en punkt gjorde han ett helt rimligt inspel, och det gällde aborterna i USA:s mest progressiva delstater.

Trump lyfte frågan om hur motkandidaten såg på abort i sjunde, åttonde och nionde månaden – ja, till och med efter födseln. Harris skrattade dock bort frågan med ett ”Come on”, och även debatt­ledaren bröt in med påståendet att ingen stat i USA tillåter att bebisar dödas efter födseln. Reaktion­erna framstår spontant som rimliga; inte kan väl någon anständig politiker förorda sådana gruvliga gärningar? 

Men innan ärendet avgörs bör själva sanningsfrågan först avhandlas.

Vår tid har fördelen att alla snabbt och enkelt kan kontrollera fakta på nätet. En sådan sökning visar att minst åtta delstater i USA helt saknar bortre gräns för när abort får utföras. Ytterligare flera delstater har en formell gräns som ligger senare än   Sverige, men undantagen är så frikostiga att fri abort även där kan anses existera ända fram till födseln. 

Kamala Harris har därför ingen rätt att avvisa frågan om extremt sena aborter. När hon säger att hon vill ge kvinnor full frihet över sin egen kropp, så följer hon sin slogan till sin logiska slutpunkt. Som senator röstade hon konsekvent nej till förslag om att införa begränsningar för när abort får ske, exempelvis till den gräns vi har i Sverige.

Det var också ett dubbelt övertramp från moderatorn som gick in och läxade upp Trump i frågan om avlivande av födda barn. Normal debattpraxis är att det primärt är motdebattören som har uppdraget att kritisera en debattörs argument, och i nästa steg allmänheten – inte debattledaren. 

Saken är dessutom inte alls så enkel som programledaren ville påskina. Både i Sverige och USA har vårdpersonal lyft den djupa moraliska problematiken där aborter ”misslyckas” och barnet överlever. Även här har nästan alla demokrater i senaten – även Harris – röstat nej till lagkrav på vårdpersonal att försöka rädda sådana barns liv. 

Vissa delstater har dock lagar där vården åtminstone måste föra statistik på sådana fall. I Minnesota ströks den bestämmelsen dock ifjol av delstatens guvernör. Hans namn är Tim Walz, och han är i dag Kamala Harris vicepresident­kandidat.

Sammantaget råder inget tvivel om att team Harris/Walz står för en extremt liberal abortsyn, hela vägen fram till födelseögonblicket. Och deras politiska vilja rörande barn som råkar överleva en abort kan inte tolkas som annat än att vården ska låta dessa dö. 

Den som ställer upp i val i ett demo­kratiskt land kan gå till val på hur absurd politik som helst – även sådana åtgärder som en moraliskt tänkande människa skulle anse som barbariska. Men den som vill nå världens mäktigaste politiska ämbete kan inte bara vifta bort frågan om vem som har rätt till liv. Den frågan måste betraktas som ett civiliserat lands absoluta hörnsten.