Vem ska styra Gaza efter kriget?

Kriget som nu rasar med full kraft i Gaza sedan Hamas fruktansvärda terrordåd den 7 oktober är långt ifrån över. Israel har två distinkta mål med sin stora invasion av Gaza och det är att i grunden krossa terrororganisationen Hamas och att frita den resterande gisslan. 

Styrkan i den israeliska responsen på terrordådet har varit mycket stor, med en närmast hundraprocentig politisk enighet på hemmafronten och en fullskalig militär mobilisering på slagfältet. Men kriget är inte över. 

Israeliska militärexperter tror att mer än hälften av Hamas enorma tunnelnätverk – som är större än Londons tunnel­banesystem, ännu är intakt. Kvar i tunnlarna finns alltså majoriteten av Hamas blodtörstiga terrorister, beredda att fullfölja drömmen om att kasta judarna i havet. 

Över 130 av gisslan hålls dessutom fortfarande kvar i fångenskap under, enligt vittnesmål från de frigivna, fruktansvärda förhållanden. Målet att befria alla är alltså inte uppnått än, men Israel måste skynda sig. De internationella påtryckningarna om eldupphör ökar för varje dag. 

Och i takt med allt fler rapporter på skadade palestinska civila kommer de propalestinska demonstrationerna på gator, i media och bland politiker att växa över världen. 

Så länge USA och Biden-administrationen står bakom Israels rätt att agera, och med två av sina enorma hangarfartyg strategiskt placerade i östra Medelhavet, har Israel det nödvändiga stödet för att fortsätta strida. Men tiden är på väg att rinna ut. 

Det politiska trycket i USA emot Bidens positiva agerande för Israel ökar, och med ett annalkande val i november nästa år väger valtaktiska hänsynstaganden allt tyngre. Demokraterna har inte råd att stöta sig med de många propalestinska väljarna på vänsterkanten. Biden tycks ge Israel tiden fram till årsskiftet på sig att avsluta kriget, sedan försvinner stödet.

Israel riskerar alltså att med tiden stå alltmer ensam i sin kamp mot inte bara Hamas utan även andra terrororganisationer och nationer likt Iran, vars gemensamma mål är att utplåna Israel. Och antisemitismen växer över hela världen. 

Dilemmat för Israel är att målet att krossa Hamas, och att befria resterande gisslan, kanske inte kommer att klaras av innan årsskiftet. Och även om detta mål skulle infrias kvarstår frågan: Vem ska styra Gaza efter kriget? 

USA:s vicepresident, Kamala Harris, gav nyligen sin åsikt på klimatkonferensen i Dubai, då hon menade att framtiden är ett ”enat Gaza och Västbanken under en förstärkt palestinsk myndighet [PA]”, samt att detta skulle ske med det palestinska folkets goda vilja. 

Detta är en naiv och orealistisk åsikt. PA är en påvisat korrupt administration som, trots enorma ekonomiska bidrag från inte minst USA och Europa, inte ens kan kontrollera Judeen och Samarien (Västbanken), där Hamas redan har fått stort inflytande vid sidan av styrande partiet Fatah. I Gaza har Hamas haft makten alltsedan 2007. 

PA har heller inte tagit avstånd från Hamas attack den 7 oktober, utan snarare menat att den var rättfärdigad.

Israels premiärminister, Benjamin Netanyahu, har helt rätt när han kommenterade åsikten om att PA borde styra Gaza efter kriget: ”De bekämpar inte terrorism, de finansierar den. De utbildar inte till fred, de utbildar till Israels utplånande.”

Men vem ska då styra Gaza efter kriget? Förslag på att FN-trupper skulle ta över styret kommer aldrig att accepteras av Israel. Inget annat land har så ofta, och så orättfärdigt, fördömts av FN som just Israel. FN:s generalsekreterare António Guterres uttalande om att Hamas attacker ”inte inträffande i ett vakuum” var närmast ett antisemitiskt övertramp. FN tycks ogilla Israel. 

Sanningen är den att ett blomstrande Gaza, fritt från terror och propaganda, inte kan åstadkommas utan någon form av israelisk närvaro.