Ledare
Västvärldens kulturkrig handlar om kampen om sanningen
Dagens kulturkrig står mellan sociala minoritetsgrupper och de så kallade förtryckande maktstrukturerna, där de förras rättigheter trumfar de senare, menar ledarskribenten.
Foto: Stephen B. Morton
Det kulturkrig som rasar över stora delar av
västvärlden är för många både svårbegripligt och obehagligt, med märkliga termer
och åsikter.
Slagord som ”kampen för social rättvisa”, ”alla
människors lika värde” och ”antifascism” är kraftfulla ordformuleringar som de
flesta inte argumenterar emot. Men vad betyder dessa fraser? Vilka långsiktiga
strävanden ligger hos de ideologer som driver denna kulturkamp?
I en mycket uppmärksammad bok, De nya puritanerna, nyutkommen på svenska (Nopolar Publishing), skriven av journalisten och
dramatikern Andrew Doyle – doktor i renässanslitteratur från Oxford University – reds begreppen ut.
”Kollektiv galenskap”, är Doyles sammanfattning. På ett
mästerligt sätt drar han ut stridslinjerna, definierar nyckelbegrepp som
”woke” och ”intersektionalitet”.
Kulturkriget står mellan sociala minoritetsgruppers
rättigheter att få sin röst hörd mot de så kallade förtryckande
maktstrukturerna. Genus, etnicitet och sexuell identitet måste då få trumfa över
kunskap, sanning och rättvisa.
Upplevd verklighet väger tyngre än biologisk
verklighet. Upplopp, som delar av Black Lives Matter-rörelsens utövat, och som Antifas
våldsideologi ständigt manifesterar, anses berättigad. I denna kamp har en
mindre kvalificerad färgad lesbisk kvinna exempelvis mer ”rätt” till en tjänst
än en vit – och därmed privilegierad – man.
Kollektiv galenskap.
Detta är vår tids nya religion, och ve dem som inte
inser detta utan håller fast vid de, eventuellt omedvetna, kollektiva
maktstrukturerna. Ve de män som inte inser sin ”toxiska maskulinitet”. Ve de
lärosäten som inte ”avkoloniserar” sin kurslitteratur. Riv statyerna! Rena
historien!
Kollektiv galenskap.
Denna kulturkamp genomsyrar alltså redan våra
lärosäten och är den dominerande linsen i bedömningen av litteratur, film, och
tv-serier. ”Brist på mångfald”, lyder ofta domen från kulturelitens
inkvisitorer.
Cancelkulturen är ett reellt hot mot yttrandefriheten och pressfriheten.
Det mest skrämmande, i denna så kallat ”kritiska
sociala rättvisekamp”, är strävan hos detta nya prästerskap att tysta kättarna.
Ord är vapen, lyder devisen, och vapen måste tystas. Cancelkulturen är ett
reellt hot mot yttrandefriheten och pressfriheten. Och ett hån mot evidensbaserad
kunskapsteori.
Medborgare, vakna! Kejsaren är naken.
Vem vill flyga med ett plan vars pilot följer sin
subjektiva känsla snarare än objektiva fakta? Vem accepterar att bli
opererad av en kvoterad kirurg som anser sin upplevda verklighet viktigare än röntgenplåtens
faktiska bild?
”Om första steget i ett resonemang är felaktigt,
kommer allt som följer att bli fel” – C S Lewis.