Vad har Bibelns längsta psalm med Bibelns viktigaste kvinna att göra?

Julens händelser i Betlehem började nio månader tidigare i Nasaret, med ängeln Gabriels ord till Maria: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son …” Och Maria tog emot ordet från Gud: ”Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1).

Vi vet att Maria blev förskräckt och undrande inför ängelns ord, men vi vet inte vilka tankar som samtidigt for genom hennes huvud. Associerade hon till 1 Mosebok 3 och Herrens löfte om att en kvinna en dag ska föda en son som kommer att krossa ondskan? Tänkte hon på profetian om den unga kvinnan – jungfrun – som ska bli havande och föda en son med namnet Immanuel, Gud med oss?

Det vi vet är att Maria tog emot orden från Herren, och nu i jul firar vi honom som hon födde.

Psaltaren 119 har ett övergripande tema: Herrens ord. Den Gud som har skapat himmel och jord är inte tyst, oåtkomlig eller frånvarande. Han har talat och gett oss sitt Ord. Där finner människan vägledning, ljus och hopp. Ordet är en rikedom bättre än silver och guld och en ljuvlighet sötare än honung. Gång efter gång återkommer psalmisten till glädjen över Herrens ord.

Tio olika synonymer för kommunikationen från Gud till människan används: Herrens undervisning, stadgar, bud, befallningar, ord, för att nämna några. Den Gud som skapat människan med tankeförmåga och språkförmåga har talat till henne på mänskligt språk och på ett sätt som talar till hennes förstånd: ”Av dina befallningar får jag förstånd … När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd” (v 104, 130).

Psaltaren 119 är på hebreiska en konstnärligt utsmyckad text, vilket inte alltid framgår i översatt form. De 176 verserna är strukturerade i 22 grupper, där varje grupp representerar en av det hebreiska alfabetets 22 bokstäver. Varje grupp består sedan av åtta verser, som alla börjar med just sin bokstav. Inte enkelt att få till i en översättning!

Poängen med ett sådant alfabetiskt mönster är inte enbart litterärt: det handlar om att ge läsaren hjälp att memorera texten. Budskapet om Herrens ord behöver trummas in i hjärta och hjärna hos Guds folk.

När psalmen närmar sig slutet står det: ”Summan av ditt ord är sanning” (v 160). Det hebreiska ordet för sanning, emet, börjar med alfabetets första bokstav och slutar med alfabetets sista bokstav. Därför brukar judiska rabbiner säga att sanningen i Ordet omfattar allt, från början till slut, från alef till tav – eller från A till Ö, om vi talar svenska. Vad Gud har sagt står fast.

Efter ängelns besök beger sig Maria till sin släkting Elisabeth, vars graviditet är ett belägg för att ingenting är omöjligt för Gud. Varken att låta ett ofruktsamt äldre par bli med barn eller att låta en jungfru bli havande utan mans medverkan. När Maria inser det utbrister hon i en underbart vacker lovsång.

Sången från Maria är sprängfylld med anspelningar och associationer på texter i Gamla testamentet; en del forskare ser närmare 30 sådana i de blott nio verserna! Det är inte Psaltaren 119 Maria citerar, men hennes lovsång visar att hon levt i psalmens kärlek till och längtan efter Herrens ord.

Att summan av Herrens ord är sanning kan vi i dag veta ännu säkrare än Maria. Hon sjöng när hon såg profetiorna om Messias födelse gå i uppfyllelse genom henne. När vi nu ska fira jul kan vi sjunga därför att också vi har sett profetiorna gå i uppfyllelse om den lidande tjänaren som bär bort världens synder och den segerrike konungen som bryter dödens makt.

God jul!