Religionsfrihet begrepp i reformerad biståndspolitik

För första gången i svensk biståndspolitik omnämns religions­frihet och att hänsyn ska tas till religiösa minoriteters rättigheter, ”särskilt kristna, som i dag utgör en speciellt förföljd religiös grupp i världen”, när nu den svenska politiken på detta förut så socialdemokratiskt präglade område läggs om – och det i grunden. 

”Bistånd för en ny era – Frihet, egenmakt och hållbarhet” var tema då de fyra Tidöpartierna M, KD, L och SD nyligen presenterade den nya tonen i svensk biståndspolitik.

För KD innebär detta en stor politisk framgång, efter decenniers uthållig kamp i riksdagen och Europaparlamentet, och nu på regeringsnivå. 

I reformagendan ingår dessutom att bistånd inte ska gå till grupper i civilsamhället som är extrema och vålds­bejakande. Tidöpartierna är befriande tydliga när islamism pekas ut specifikt som ett exempel på detta. Tidigare har dessutom regeringen, på samma berättigade sätt, frusit biståndet till den Palestinska myndigheten och stoppat det helt till den talibanska diktaturen i Afghanistan.

Den av många efterlängtade omläggningen öppnar också upp för att just biståndspolitiken kan bli en stor valvinnare för Tidöpartierna, och främst då KD och SD, i kommande val till såväl Europaparlamentet 2024 som riksdagen 2026.