Rätt av Sverige att avbryta korrupt FN-samarbete i Gaza

Snällhet kan vara en god dygd, men utan rätt och sanning kan konsekvenserna bli förödande. Detta har alltmer börjat gå upp för omvärlden efter nyheten om att en avsevärd del av de anställda hos FN:s flyktingorgan Unrwa också ingår i terrorgruppen Hamas. Sveriges beslut att stoppa biståndet dit är inget lättvindigt sådant, men det skickar en signal som kan få mer betydelse på marken än bistånds­miljoner med oklart slutmål.

Det går en markant partiskillnad mellan olika regeringars hantering av Mellanöstern­konflikten. Margot Wallström stod för en radikalt negativ Israelsyn, som därefter mjukades upp något av Ann Linde. Regeringen Kristersson har dock tagit tydligare ställning för demokratin Israel, särskilt efter Hamas bestialiska dåd i höstas. 

Denna partiskillnad märks även i att Norges socialdemokratiskt ledda regering intar en mycket mer konfrontativ hållning till Israel. Det hedrar Sverige att vi i nuläget ställer oss med västdemokratier, medan Norge i stället hamnar i samma läger som Hamas vänner i muslimvärlden.

Det är förstås rimligt att bromsa biståndet till Unrwa efter nyheterna om att flera i deras personal aktivt medverkade i 7 oktober-pogromen. En nykter bedömning hade dock kunnat nå en sådan slutsats för länge sedan. Det är väl känt att FN-organet har understött antisemitisk propaganda i sina skolor, och där misstankarna om allvarlig korruption varit så starka att varje ansvarsfull bistånds­givare skulle ha tryckt på bromsen. 

Det råder ingen tvekan om att befolk­ningen i Gaza lider svårt, och även Israel menar att nödhjälpen till den palestinska befolkningen behöver upprätt­hållas. Men det är uselt förvaltarskap att blint fortsätta plöja ner miljarder i en verksamhet där frukten blir allt värre för varje år.

Regeringen och SIDA säger sig nu göra det som borde ha gjorts långt tidigare: en allvarlig utvärdering av biståndet till de palestinska områdena. En sådan utvärdering bör dock vidgas till att också diskutera ansvarsbördan. De muslimska länderna i regionen har alltför länge kunnat nyttja den palestinska befolkningen som vapen mot den judiska staten. Dessa länder, inklusive Egypten med sin massiva avspärrning av sina arabiska syskon på Gazaremsan, borde överge sin hållning där palestinierna cementeras i en evig flykting­status, där de aldrig ges del av det relativa välståndet i grann­länderna. 

Det är sympatiskt att västländer vill hjälpa till, men ansvaret bör vila mer på grannländerna. Och en rörelse som lägger mer fokus på att utplåna grannen Israel än på att hjälpa den egna befolkningen bör självfallet inte få del av något bistånd alls.