Priset för det svenska Nato­inträdet blev smärtsamt högt 

Så verkar då Sverige till slut få sitt medlemskap i Nato ratificerat. Förhoppningsvis har vi därmed fått ett starkare skydd mot den ryska björnen. 

Men priset har varit högt, smärtsamt högt. Det krävdes en amerikansk ”present”: att det auktoritära muslimska landet Turkiet tilläts köpa avancerade stridsflygplan, F16, av hög kvalitet. Vi talar om det Turkiet som numera samarbetar i den ondskans axel där Iran är nav och där staten Israels utplåning är central.

Till det höga pris Sverige får betala för Natointrädet hör förstås också alla direkta eftergifter till Turkiet – inte minst det hävda svenska vapenexportstoppet till den lynnige Erdogans styre.

En positiv effekt av Natoprocessen är att Sverige tvingats kliva ner lite från sina ofta höga moraliska hästar. Det gäller inte minst relationen till Ungern, landet som utgör det sista återstående hindret mot ett svenskt Natointräde. I åratal har svenska regeringar och medier ondgjort sig över Ungerns mer konservativa politik gällande familj och hbtq. Här har den svenska kritiken ofta varit helt onödig.

Nu hamnar detta i världens rampljus och Sveriges statsminister tvingas i dagarna inställa sig i möte med Orbán på dennes begäran. Det är bra. Sverige är ett extremt land i fråga om sexual- och familjepolitik och nu får vi ödmjuka oss.

Att Sverige ansluter till just Natofamiljen är inte ologiskt. Vi har, trots allt, mer gemensamt med flertalet länder i denna allians än med många på den andra sidan. Vi talar om den fria världens länder (Turkiet undantaget) som i sekler utgjort den kristna, och på många sätt också den fria, världen. I denna värld har demokrati och mänskliga rättigheter sina rötter. 

Men bilden är inte svartvit. Och den förändras. I takt med att västvärlden övergett sin kristna grund går det utför. Numera rör sig delar av väst mot mer av överstatlighet och globalistiska ideal. Länderna riskerar att bli provinsiella enheter i ett överstatligt bygge, där institutioner som WHO, FN och EU tar för sig på enskilda nationers bekostnad.

Sveriges medlemskap i Nato är snart ett faktum och nu återstår att göra det bästa av saken. Men låt oss aldrig sätta vår tillit till Nato. Om inte våra länder vänder åter till Gud finns ingen verklig trygghet. 

Här ligger nyckeln som vanligt hos den kristna kyrkan, att också vi ödmjukar oss, ber och erkänner vårt totala beroende av Gud och hans beskydd över vårt land.