Nu ska civilförsvaret stärkas

Allvaret i det säkerhetspolitiska läget skildrades övertydligt vid tisdagens presentation av Försvarsberedningens utredning om att det civila försvaret behöver stärkas – och det rejält.

Stor är självrannsakan inför att årtiondena efter 1990 närmast innebar en nedmontering av civilförsvaret, något som nu blir kostsamt att återställa. 

Hit hör i princip all samhällsviktig verksamhet som får samhället att fungera under krigstillstånd, inte minst sjukvårdens beredskap med kapacitet för regionerna att vid krig kunna dubblera antalet vårdplatser och operationer jämfört med i fredstid. Nationell medicinlagring ska räcka i tre månader.

Parallellt behöver den av Svenska kyrkan ledda begravnings­verksamheten kunna växla upp avsevärt vid krig, med en beredskap att på kort tid kunna jordfästa så många som fem procent av landets befolkning, alltså dryga en halv miljon svenskar. 

Den gamla tanken om K-företagen (viktiga företag som är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krigstid) tas åter till heder, särskilt då samhällsnyttiga sådana med beredskapsavtal med staten. 

Klokt nog föreslås även att en beredskapspolis inrättas, användbar i såväl krigs- som fredstid, allt för att ge ökad stadga, numerär och förmåga till polisen att uppfylla sina uppdrag.