Nej Ulf Kristersson, Sverige är redan i krig – med sin Skapare

”Sverige är inte i krig men inte heller i fred.” Så sade statsminister Ulf Kristersson i sitt tal vid Folk och försvar nyligen. Han har i en mening rätt, i en annan helt fel. 

Sverige har nämligen redan förklarat krig – mot Gud, Skaparen av himmel och jord. Detta genom ett ateistiskt system med lagar som strider mot hans ordningar. Inte minst den lag genom vilken vi som nation dödar våra egna barn, abortlagen. Syste­matiskt, i närmast industriell omfattning, avlivas 100 ofödda barn varje vardag, året runt. 

Bibeln kallar detta att ”utgjuta oskyldigt blod” och Gud håller oss som land ansvar­iga. Vi talar om Bibelns Gud, den Gud som varit Sveriges Gud i tusen år och som präglat hela vårt samhälle, vår tideräkning och till och med vår flagga. Vi talar om hans värderingar, hans måttstock i fråga om rätt och fel. Och Sverige håller inte måttet.

Detta borde bekymra oss, borde bekymra vårt politiska ledarskap, och frågan är: Hur vågar vi fortsätta på den här vägen i nuvarande säker­hetsläge? Borde vi inte snarare söka Guds vägar och bygga landet så att det behagar honom? Borde vi inte söka hans hjälp i nödtid?

Nu beter vi oss som en blind på väg mot stupet. Det blev särskilt uppenbart när Kristersson gjorde sitt allvarliga uttalande om kriget söndagen den 12 januari. Bara tre dagar senare presenterade grund­lags­kommittén sitt arbete där man förordar att aborträtt ska föras in i grundlagen (!). Alla partier står bakom denna dåraktiga idé. 

I stället för att ödmjuka sig och ompröva denna historiska illgärning (hittills 1,5 miljoner aborterade barn) gör man alltså motsatsen: väljer mer av dödens politik.

Sveriges nuvarande väg är farlig. Inte bara för otaliga små individer i mammas mage. Inte bara för att den hotar ekonomi och välfärd, då miljoner människor som skulle växa upp och betala skatt, vara arbets­kraft och försörja en allt äldre befolkning är utraderade. Inte bara för att lagligt våld mot de allra minsta är en signal till ungdomar att livet inte är heligt – och om livet inte är heligt slipas trösk­larna ner för att skjuta, spränga och sprida skräck i städer och skolor. 

Nej, genom våra vägval ligger vi i krig med våra fäders Gud och väljer bort det beskydd som bara han kan ge åt ett land.

Det är bra och helt nödvändigt att Sverige upprustar militärt, att vi förbereder vårt folk för kris och krig. Men det väger ändå lätt om vi som nation fortsätter att agera med knytnäven lyft mot den Högste, mot vår Skapare och Gud.

Sannolikt hade hoppet redan varit ute om det inte fanns ett gudsfolk som bad, ödmjukade sig och omvände sig å landets vägnar. Men det är tid att Sverige som nation sluter fred med Gud, tid för en reformation där gudlösa lagar skrivs om och där människovärdet blir heligt igen.