Luciahögtid i omvandling

Nästa veckas luciafirande visar på en sed och högtid i förändring. Borta är sedan länge gymnasisters och studenters luciavakor eller att lucia i princip firades i landets alla sockenkyrkor. 

Alltmer sällan förmår Lions eller andra föreningar få flickor att ställa upp som luciakandidater och leda socknens eller stadens firande av ljushögtiden i skolor, äldreboenden och kyrkor.

Luciavalen, ett upplägg introducerat främst i syfte att samla in pengar och skapa intresse, har efterhand tappat i popularitet och genomförs knappt mer, då flickor kom att uppleva det som en krävande popularitets- eller skönhetstävling. Eller vem som hade störst släkt. 

Återstår så att Svenska kyrkans församlingar eller en del frikyrkor inte på samma självklara sätt längre arrangerar kyrkliga luciafirande som man gjorde under högtidens höjdpunkt, runt decennierna 1950–90. 

Visst går det att hävda att barnens okonstlade luciatåg i föräldrars närvaro på förskolor fortsatt står sig väl, i varje fall utanför segregerade förortsområden. Ändå borde kommunala kulturskolor, skolor, kyrkor och föreningar på allvar fundera över vilka grepp och strategier som behövs för att denna en gång så starka ljushögtid lever vidare in i framtiden och får glädja kommande generationer i vårt land – med Lucias bevarade budskap.