Kronkursen utmanas med stillaliggande ränta

Efter åtta raka höjningar av räntan från riksbanken vid sina beslutssammanträden varannan månad, kom ett helt annat besked vid det unika mötet förlagt till Jönköping förra veckan: en enig riksbanksdirektion valde nu att i stället låta räntenivån ligga stilla.

Fortsatta inflationsimpulser in i den svenska ekonomin från allt dyrare importvaror, i stor utsträckning orsakat av den påtagligt försvagade kronkursen, kom denna gång alltså inte att fälla avgörandet. 

Om Riksbankens ledning däremot valt att gå in för en nionde räntehöjning med 25 räntepunkter, alltså 0,25 procentenheter, hade mycket talat för att den sista tidens återhämtning för svenska valutan också fortsatt. Till yttermera visso kunde trovärdigheten – och den långsiktiga tydligheten – förstärkts i viljan att uthålligt få upp kronkursen. 

Nu kom däremot hoten om en dämpad inhemsk ekonomi, med sjunkande sysselsättning, att fälla avgörandet för en oförändrad räntesats. Kortsiktigt framstår det som begripligt och socialt solidariskt. Ändå finns en uppenbar risk att Riksbanken spelade bort ett så sakteliga uppbyggt förtroendekapital att kunna luta sig långsiktigt mot – i syfte att få vårt lands valuta på en betydligt mer rimlig, och högre, nivå.