I Mellanöstern måste man visa styrka för att få respekt

I mitten av oktober var jag inbjuden till ett möte i riksdagen där bland andra statsvetaren Anders Persson talade. Han syntes mycket i olika medier i början av kriget, men verkar inte bli inbjuden lika ofta nu längre. Man kan spekulera om varför, vilket jag kommer att göra i slutet av denna artikel.

Anders Persson sade då att han suttit och räknat på hur många fronter som Israel egentligen har i detta krig. Man talar mest om Hamas i Gaza och möjligen om Hizbollah i Libanon, men det finns många fler. Han nämnde bland annat Syrien, Iran, huthierna i Jemen, Jordanien, israeliska araber, araber i Judéen och Samarien, araber i Jerusalem, och några till som jag inte minns just nu. 

Alla dessa stater eller grupper skulle kunna utgöra fronter för Israel, beroende på hur kriget med Hamas skulle utvecklas.

I Mellanöstern måste man visa styrka för att få respekt. Den oförståelse för Israel som finns i stora delar av det svenska samhället, och i väst generellt, handlar om en kombination av antisemitism, okunskap om Israel och Mellanöstern mer generellt, och mer specifikt okunskap om miljön och kulturen i området.

Vi vet alla att Sexdagarskriget 1967 var en stor militär seger för Israel. Ändå hävdade Syriens ledare Hafez al-Assad efter kriget att Syrien vunnit en stor seger. Hur var det möjligt? Israel hade erövrat Golanhöjderna, en viktig strategisk punkt. Men al-Assad menade att det faktum att Israel gått in i Syrien, närmat sig Damaskus men sedan dragit sig tillbaka, betydde att syrierna drivit israelerna på flykt. Plötsligt var förlusten av Golanhöjderna inte intressanta; självbilden av kriget måste vara en annan – att man vunnit.

Ett annat exempel är Gulfkriget. I augusti 1990 invaderade  Irak under Saddam Hussein grannen Kuwait. Efter att ha besegrats och tvingats lämna Kuwait hävdade ändå Saddam Hussein inför sitt folk att de vunnit en stor seger. Argumenten var desamma som al-Assads: Eftersom den USA-ledda koalitionen hade gått djupt in i Irak men sedan dragit sig tillbaka igen hävdade Hussein att Irak drivit koalitionen på flykt och därmed vunnit kriget.

Detta är mentaliteten i Mellanöstern, detta är hur arabiska ledare resonerar och vad Israel har att förhålla sig till. Om Israel i dag drog sig tillbaka från Gaza och avslutade sin krigföring (trots att raketer fortsätter att skickas in i Israel och 133 israeler fortfarande är kidnappade) skulle Hamas och hela arabvärlden berätta för oss alla hur de har vunnit kriget, hur de hjältemodigt har drivit israelerna på flykten, hur de underlägsna palestinierna har besegrat den stora överlägsna ockupationsarmén. 

Detta i total motsats till vad man säger i dag: att palestinierna i Gaza är svaga, ockuperade, utsatta för folkmord och allt annat idiotiskt vi får höra.

Israel visar stor beslutsamhet i kriget; man fortsätter kriget mot Hamas i Gaza trots att omvärlden blir alltmer kritisk och även USA nu sätter hårdare tryck på Israel. Det gör man för att Hamas fortsätter kriget. Så länge israeler fortfarande är kidnappade och raketer fortsätter att regna över Israel, är Israel i krig. Alla som talar om vapenvila måste inse att det faktiskt var vapenvila den 6 oktober. Sedan startade Hamas detta krig, som de nu beklagar sig över.

Israels beslutsamhet är anledningen till att Israel sluppit fler fronter. Det är anledningen till att varken Hizbollah eller Iran gjort några större attacker mot Israel. Israel visar styrka, beslutsamhet och är konsekventa i sin analys att Hamas måste bort innan man kan avsluta kriget. Israel är mer enat än på länge och landets fiender ser det.

I Sverige och i väst i stort ser vi inte detta. Och det är anledningen till att Anders Persson inte längre syns i svenska medier. Han skulle nämligen försöka förklara Israels inställning till kriget, och det är inte medierna intresserade av längre. Man visar inte raketerna som regnar över Israel, man talar inte längre om de kidnappade israelerna eller om Hamas brutala mord, våldtäkter och tortyr. 

Bilden man vill ge är att Israel för krig mot den civila palestiniern i Gaza. Men det är ingen sann bild.