Hur påverkas Israel när Europa glider högerut?

Sällan har ett Europaparlamentsval haft lika förödande konsekven­ser för de styrande partierna i EU:s ledarländer – Frankrike och Tyskland – som EU-valet den 9 juni i år. När det stod klart att Macrons regeringsparti hade samlat knappt 15 procent av rösterna, medan utmanaren Nationell samling låg på över trettio procent, fanns det ingen annan utväg för president Macron än att utlysa nyval.

I Tyskland fick det största regeringspartiet Socialdemokraterna se sig besegrade av såväl Kristdemokraterna som ytterhöger­partiet Alternativ för Tyskland (Afd). Det betyder med stor sannolikhet att förbunds­kanslern Olaf Sholz kommer att ersätts av CDU redan i nästa års tyska parlaments­val.

Valresultaten i såväl Tyskland som Frankrike är en del av en större politisk omorientering i Europa, där nationella högerpartier går fram med stormfart samtidigt som den politiska mitten blir allt smalare. Av de stora EU-länderna var det således endast Italiens statsminister, högerkvinnan Giorgia Meloni, som lyckades stärka sin ställning i EU-valet.

Men hur påverkas då Europas nya högerorientering relationerna till Israel? Vill man ha ett faktabaserat svar på den frågan får man lov att studera tanke­smedjan EU-matrix senaste kartläggning, som slår fast att dagens högerpartier är mer Israelvänliga än den politiska mitten – för att inte tala om den politiska vänstern, som har blivit alltmer Israelkritisk. 

I den franska vänsterledaren Mélenchons EU-valkampanj de senaste veckorna dominerade Palestina­flaggorna, eftersom kriget i Gaza har blivit en identitetspolitisk markör för den nya vänstern, som på detta sätt vill samla såväl unga radikala vänster­studenter som muslimska invandrare med islamistsympatier. 

Bland den nya högern ses Israel däremot som en bastion mot islamismen, medan inställningen till judiska sedvanor – såsom rätten till omskärelse och kosherslakt – paradoxalt nog förblir restriktiv.

Svängen högerut har gått snabbt. I progressiva kretsar varnar många för fascismens återkomst, trots att defini­tionen på extrem­höger förblir oklar. Räknas exempelvis troende kristna som stöder traditionella äktenskap som en del av den nya fascism? 

Den nya högern är synnerligen brokig och innefattar allt från halvfascistiska rörelser till nyliberaler som motsätter sig den nya woke-ideologin. Vattendelaren är dock tydlig. Medan en del av rörelsen söker sig till den politiska huvudfåran genom pragmatiska kompromisser, radikaliseras andra delar av rörelsen och får alltmer extrema drag. När ett parti som Alternativ för Tyskland blir för extremt för LePens politiska gruppering i Europaparlamentet har man nog glidit in på en farlig väg.

Härvidlag finns två markörer: Israel och Ukraina. När EU-kommissionens ordför­ande räknade upp kriterierna för de partier som hon kunde tänkas samarbeta med stod inställningen till kriget i Ukraina högst på listan, men hon kunde lika gärna ha nämnt inställningen till Israel. Krite­rierna diskvalificerar Afd medan Giorgia Meloni är en närmast självklar bunds­förvant. 

Samtidigt som Afd har blivit alltmer Rysslandsvänlig har även sympatierna för Israel svalnat, och ledande krafter inom partiet stöder nu öppet Hamas. 

Bland de högerpartier som blivit mera mainstream är stödet för Israel däremot stort. Hit hör spanska oppositionspartiet Vox samt Sverigedemokraterna, som ligger etta respektive trea på EU-matrix förteck­ning över inställningarna till Israel bland de 196 politiska partierna i Europa­parlamentet.

De närmaste veckorna kommer att vara avgörande när det gäller den nya högerns vägval. Tiden får utvisa vilka partier som kommer att liera sig med tyska Afd, och således söka en alltmer radikal högerlinje, och vilka partier kommer att följa Melonis pragmatiska linje.