Fel att samkönade äktenskap skulle vara en ”människo­syns­fråga”

Skara stift ska välja ny biskop och de sex biskops­kandidaterna har fått presentera sig genom att svara på 29 olika frågor, allt ifrån synen på kyrkan, samhället och klimatet till rollen som biskop. I Kyrkans tidning återges tre eller fyra av frågorna, bland dem frågan: ”Kommer du, om du blir biskop, att präst- eller diakonviga personer som är emot samkönade äktenskap? Svara ja eller nej.”

Sedan den 1 november 2009 har par av samma kön kunnat vigas i Svenska kyrkan. Ursprungligen betonades att alla präster inte måste viga par av samma kön, utan att det ”kan och får rymmas olika syn på äktenskapet inom Svenska kyrkan” och att hållningen i äktenskaps­frågan inte ska ha betydelse vid antagningar och anställ­ningar: ”Om detta råder det enighet inom kyrko­styrelsen, i utskottet och i [kyrkomötets] plenum.”

I praktiken är det inte så längre. Bejakandet av samkönade äktenskap har alltmer blivit en bekännelsefråga.

Hälften av biskops­kandidaterna i Skara vill inte präst- eller diakonviga personer som ser äktenskapet som en man-kvinna-relation. Motiveringen? Det är en ”människosyns­fråga”, vi ska inte ”diskriminera” och vi ska inte ”exkludera”. 

Men det är att blanda ihop olika frågor.

Alla myndiga personer har samma rätt att gifta sig, oberoende av vem man är. Människosynen är enhetlig. Däremot får du inte gifta dig med vem som helst. Varje äktenskaps­definition har exkluderande kriterier som innebär att det finns personer du inte har rätt att gifta dig med: Du kan inte gifta dig med fler än en person, inte med någon som redan är gift, inte med en nära släkting och inte med en underårig person. 

Den klassiska synen på äktenskap har ytterligare ett kriterium: Du kan inte gifta dig med en person av samma kön.

De två synerna som i dag finns i Svenska kyrkan – och alltmer i kristenheten i stort – skiljer sig inte åt i människosynen (alla har rätt att gifta sig) eller i frågan om att exkludera (ingen äktenskapsyn säger att du kan gifta dig med vem som helst).

Den verkliga frågan gäller definitionen av äktenskapet och de kriterier vi anger för vem man har rätt att gifta sig med. Varför dessa kriterier i stället för andra? Varför köns­neutralt men inte antals­neutralt?

Äktenskapsdebatten i kyrkan illustrerar ett växande samhälls­fenomen: Vi diskuterar inte de verkliga sakfrågorna, utan nöjer oss med att anklaga vår menings­motståndare för att vara moraliskt klandervärd, diskriminerande och för att ha en felaktig människosyn. 

Här borde vi kunna bättre än så, inte minst inom den kristna kyrkan.