Farligt när Social­demo­kraterna förfalskar historien

Socialdemokraterna beskrivs ofta som ett principlöst maktparti, beredda till hals­brytande positionsförändringar om det kan innebära fortsatt maktinnehav. De senaste veckorna har partiet satt nytt rekord i den grenen. Inte bara genom att byta position i frågan om svensk migrationspolitik, utan nu också genom att flagrant ljuga om att det handlar om en positionsförändring.

Numera önskar Social­demokraterna frammana bilden av att de alltid har varit för en stram migrationspolitik och att det är Moderaterna som främst bär ansvar för de senaste decenniernas utveckling. Men den hållningen går inte att beteckna som något annat än historieförfalskning.

Det är förvisso sant att ett tungt ansvar ligger på Alliansregeringen och att inget av de traditionella riksdagspartierna kan peka finger åt någon annan. Men det förändrar inte situationen för Social­demokraterna. De förde varken en stram migrations­politik i regerings­ställning eller som ledande oppositions­parti – oavsett vilka blå dunster de än försöker slå i väljarnas ögon. 

Man kan skratta högt åt sådana uppen­bara lögner eller skaka på huvudet över partiets gränslösa spinn-doktorer, eller rodna lite skamset å de ledande social­demokraternas vägnar – som Andersson, Johansson och Ygeman – som så oför­blommerat vill manipulera opinionen inför nästa valrörelse. Men situationen är allvarligare än så.

Det fria och demokratiska samhället är en skör skapelse, det brukar också S-politiker vara medvetna om när de uttalar sig om vad som händer i andra länder, som Ungern, Polen eller USA. Demokratin utgår från ett antal förutsättningar, såsom oberoende domstolar och fri press. Men också en grundläggande hederlighet i det offentliga samtalet. Perspektiv ska presenteras och argument ska prövas, men för att det ska vara meningsfullt måste det ske utifrån en grundläggande överens­kommelse om att det är skillnad mellan sanning och lögn. 

Om den gränsen suddas ut, varför då samtala och debattera?

I en tid med ryska påverkanskampanjer i länder världen över, med sociala medier med konspirationsteorier och obefintlig fakta­kontroll, med AI (artificiell intelligens) som ger hitintills oanade möjligheter att manipulera och förföra väljare, kommer frågan om politiker med integritet att bli allt mer avgörande. 

Här lämnar det socialdemokratiska ledargarnityret just nu mycket övrigt att önska. De har inte bara i decennier bedrivit en misslyckad politik; nu lägger de ut dimridåer över den historien. Det är illavarslande för den demokratiska utvecklingen i Sverige.