Barnet i Bethlehem är raka motsatsen till islamismens ondska  

Höstens händelser i världen har gjort det mer uppenbart än någonsin: islam och judisk-kristen tro har helt olika andliga källor. I skolan har vi lärt oss att dessa tre – islam, judendom och kristendom – alla är uttryck för monoteism och därför hör samman. Men det är helt fel. Det märks inte minst om man ser på den mest extrema formen av islam. 

Ta bara fotbollsmordet i Bryssel eller något av de tiotusentals andra överlagda mord som utförts i islams namn under de senaste åren. Se också på den medvetna massakern på civila i södra Israel den 7 oktober. Det är handlingar sprungna ur samma religiösa inspirationskälla. I den jihadistiska världsbilden är mord, terror och död inte bara medel – de är själv­ändamål, ett snabbspår till ”paradiset”.

Men det gäller som sagt inte alla muslimer. Många är liberala och ställer inte alls upp på terrorism och anti­semitism. Å andra sidan har det varit märkvärdigt tyst från svenska imamer och moskéer efter att Hamas-massakern firades på svenska gator och torg. I stället för att protestera och ta avstånd valde man att tiga. Det kan bara tolkas på två sätt: antingen stöder man i tysthet islamistiskt våld, eller så är man livrädd för att själv drabbas av trossyskonens religiösa vrede.

Jesus och Muhammed har inte något gemensamt över­huvud­taget. Mohammed spred sin religion med våld och tvång. Jesus, däremot, är Fridsfursten som älskar alla människor. Hans erbjudande om evigt liv och inre frid gäller även muslimer. Att ta emot den gåvan kan dock innebära dödsstraff för många av världens muslimer, till exempel i Iran. Men till och med där – i ett land där islamismen är statsreligion – växer nu antalet pånytt­födda kristna snabbare än någon annanstans i världen.

Det som sker i Iran är avslöjande. Där utövas islams diktatur genom våld, fruktan och skoningslös repression. Trots det bryter väckelsen fram som en revolution av ljus, kärlek och rättfärdighet. Underifrån. Utan att kunna stoppas. Vanliga människor får personliga möten med Fridens konung, Guds Son Jesus Kristus. Det resulterar bland annat i att man slutar hata judar och att förbanna Israel.

Vi talar om den Jesus som föddes i Juda land en stjärnklar natt då änglar sjöng ut det mäktiga evangeliet: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden till de människor som han har behag till.” Vem vill inte ha inre frid? Sekulariserad svensk, religiös sökare, gängkriminell och islamist – alla bjuds in att ta emot gåvan som Gud gav mänskligheten i julnatten: Jesus Kristus.

Nu ber vi att julens konung – han som är alla människors frälsare – ska få lysa fram över vår prövade värld och ge verklig frid och fred till varje människa och varje folk.