Att vinna seger på nationell nivå

Det är lätt att bli förargad. Media är inte rättvis i sin rapportering. Skolorna lär ut sådant som inte är bra. Filmindustrin producerar skräp. Tech-jättarna på internet missgynnar kristendom. Aktivister vill ta rättigheter ifrån oss.

Det finns sådant som engagerar oss. Vi har våra käpphästar och flera av dem är viktiga på riktigt. Det finns också verklig orsak att sörja över utvecklingen, och människor är ansvariga för vad de gör.

Samtidigt får vi inte glömma att vårt verkliga motstånd möter vi i den andliga dimensionen. Jag skriver dessa rader för att hjälpa och påminna oss om vad som pågår. Med utgångspunkt i den bibliska världsbilden är det tydligt att det är demoniska krafter som angriper vår nation. Hur kan vi då, som Kristi församling, se dessa krafter tryckas tillbaka?.

Det naturliga svaret är att om vi vill hjälpa andra så behöver vi få ordning på vårt eget hus. Namninsamlingen för bevarandet av kristendomsämnet i skolan 1963 utgick från ett genuint engagemang och hade 2,1 miljoner underskrifter. Men det större problemet är ju att kristendomen förflyttats från våra hjärtan och hem. 

Vad har vi för strategi för att vinna över mörkret i människors hjärtan? Hur kan våra församlingar förmedla befrielse från dödsångest, självmordstankar, hämndbegär, sexuell orenhet, fruktan och förkastelse? När lärjungarna vittnade om befrielse gladde sig hela gudomen: ”I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: ’Jag prisar dig Far …’” (Luk 10:21). 

Vi läser några verser tidigare att när detta embryo till kristen församling var i funktion, ändrades den andliga makt­balansen över området. Först behöver vi få ordning på vårt eget hus, sedan kan vi förändra nationen.

När vi nu har förstått att vår mest betydande strid är på ett andligt plan kanske vi kan dra rätt slutsatser om hur vi står upp i kampen för vårt land. Det börjar på våra knän. Det börjar med fasta, med omvändelse och innerlig bön. 

Behoven är desperata, men hur desperata är vi? Det börjar med att vi gör vår röst hörd inför vår himmelske Fader. När vi tar till oss Guds löften och när vi utövar andlig auktoritet så händer det saker. Det betyder inte att vi ser en nationell förändring på en månad eller ens ett år, men bönen skapar förändring. Och vi ska agera.

Jag satt nyligen och lyssnade på personer i vår församling som delade vad de såg ske i vår tid. En sak som lyftes fram var att profeterna måste tala. Det finns tidpunkter i historien då profeterna dödades om de talade, vilket gör att det kan finnas en viss förståelse för att man tystnar. Men vem hotar en profet med döden i Sverige?

Det kan verka som om en del av oss sagt till djävulen att, ”jag stör inte dig om du inte stör mig”. Alltför många har gjort beräkningen att det är lugnast att hålla tyst. 

Alla har vi vårt område av inflytande, men nu talar jag om oss pastorer och predikanter. Tack, Gud, för dem som vågar! Tack, Gud, för er som modigt talar sanningen! Från hjärtat tackar jag Gud för att ni finns! Var starka i Herren! Vi behöver er på frontlinjerna!