Att använda olika mått behagar inte Gud

I Bibeln görs det klart att användandet av olika mått inte behagar Gud. ”Ni ska inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd. Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått ska ni ha” (3 Mos 19:35–36a). Vidare läser vi: ”Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom” (Ords 11:1). 

Det är tydligt att vår Gud, som är en rättvis och rättfärdig Gud, blev djupt upprörd när någon, till exempel en girig köpman, använde orätta vikter och mått för att tillskansa sig själv orätta vinster.

Den här världen är tyvärr full av grov orättfärdighet och skriande orättvisor. Och tyvärr kommer inte fullständig rättvisa att råda här. Men vårt hopp är att när den rättvise Konungen träder fram, vid den här tidsålderns slut, så kommer äntligen rättvisa att skipas. I Bibelns sista bok läser vi: ”Och jag hörde altaret säga: Ja, Herre Gud allsmäktig, sanna och rätta är dina domar” (Upp 16:7). När den allvetande Guden har hållit dom så kommer absolut ingen att opponera sig. Alla kommer att inse att det äntligen har skipats fullkomlig rättvisa. 

Inför den dagen kan det vara hälsosamt att känna både gudsfruktan och längtan. Men fram till dess måste vi ta uppdraget på allvar att använda rätta måttstockar och vikter när vi bedömer olika företeelser i tiden. 

Med den bakgrunden skulle jag vilja hävda att jag tror att Gud upprörs över hur djupt orättvist vi behandlar det judiska folket, Herrens egendomsfolk.

Det som har hänt den senaste tiden har ännu en gång visat hur djupt det antisemitiska hatet är. Med en förfärande tydlighet har det ånyo flutit upp till ytan och visat sitt fula tryne. Det är som inledningen till en repris av det som vi aldrig mer trodde att vi skulle få uppleva, efter det andra världskrigets mörka dagar. Än en gång får judar känna fruktan inför de stämningar som sprids i vår värld. Har vi redan glömt?

Hur kan det vara möjligt att vi använder så olika mått när vi bedömer Israel jämfört med andra folk? Jag menar inte att allt som Israel gör är rätt eller att deras handlingar inte skulle få ifrågasättas. Självklart är det också samma smärta som både lidande judar och palestinier känner över förluster av nära och kära. Men jag anser att det är djupt omoraliskt och orättvist att Israel bedöms med helt andra mått än andra nationer. 

Hur kan det vara möjligt att av de 23 resolutioner som FN:s generalförsamling antog under 2020 så var 17 riktade mot Israel? Av de övriga sex riktades två mot Ryssland, för deras annektering av Krim, medan Nordkorea, Iran, Syrien och Myanmar drabbades av varsin resolution. Hur är det bara möjligt? Min enda förklaring är att det används helt andra mått och vikter när Israel bedöms. 

Eller hur är det möjligt att en stor del av kändiseliten i vårt land riktar ett uppror mot blockaden av Gaza utan att med ett ord ifrågasätta Hamas brutala övergrepp mot civila människor eller kräva gisslans frihet?

Det här sättet att använda sig av skilda måttstockar är djupt upprörande, och i Bibeln kan vi tydligt se att det skapar starka reaktioner i den rättfärdige och rättvise Gudens hjärta. 

Den upprördheten och smärtan behöver också få drabba våra hjärtan.