Trakasserande energipolitik

Många av oss som har varit med ett tag har haft den tvivelaktiga förmånen att se energipolitiken variera med strömningar i tiden. Först skulle vi installera direktverkande el i våra hus. Strömmen kom från generösa älvar i norr, var billig och ren. Sen tyckte dåvarande Folkpartiet att Vindelälven skulle sparas, samtidigt som oljan blev dyrare. Därför föreslog Gunnar Helén (FP) att vi skulle sänka värmen i trapphus och på verandor ett par grader. Sen kom Thorbjörn Fälldin (C) och pläderade för ett "pärlband av kärnkraftverk efter Norrlandskusten", tills han övertygades av kyrkoherdefru Hambreus att alla kärnkraftverk skall bort, fast ingen hade funderat på realistiska alternativ.
Sen kom allehanda energisparkrav i takt med en nyvaken miljörörelse. Kärnkraft skulle bort och ren vattenkraft skulle sparas. Direktverkande el var ett samhällsbrott.

Så kom klimatdebatten, där oljan och kolkraften blev ansvarigt för att planeten blir varmare och att polarisarna smälter. Det pågick till miljömötet i Köpenhamn, som höll på att helt frysa inne på grund av fysisk kyla.
Under tiden köpte sossarna kolkraftverk i Tyskland och alliansen såg sen till att urgamla basindustrin Vattenfall skulle vara som vilket kommersiellt bolag som helst, det vill säga man skulle maximera vinsten, gärna köra kolkraft och aktivt verka på den internationella energibörsen.
Samtidigt sprättade elkonsumenterna i Sverige upp kuvert efter kuvert från elbolagen där fakturasummorna bara skenade. Jobbskatteavdraget slukades snabbt och i pensonärernas livsprojekt, deras ihoparbetade villor, sitter gamla och huttrar i den del av huset de har råd att värma upp.
Men de läser att nästan en tredjedel av fakturan består av skatter och elcertifikat, De ser att elbolagens miljardvinster betalas av att de själva måste frysa och att staten trakasserar med lögnaktig miljöskatt på superren (!) svensk energi. Med flera års vargavinter blir snacket om klimatuppvärmningen närmast hånfullt. Klimatfrågan har andra svar än dyrare el i ett land som ligger nära nordpolen.

Resultatet av den här energipolitiken är att både statsminister, energiminister och näringsminister tappat insikten om alldeles vanliga människors vardag. När Villaägarna nu på svenskt försiktigt vis kräver att energiskatten ska sänkas med 10 öre per kilowattimma är det snällt i överkant. Det första kravet är att tala sanning om miljöskatten. Varför skall konsumenterna straffbetala för klimatnersmutsning de inte åsamkar. All svensk el är ren energi. Konsumenterna borde kompenseras för de valen i stället för att trakasseras.

Siewert Öholm