Tehusen – en fristad fylld av kärlek och empati

Karlskoga På torsdagen beslutade länsstyrelsen i Jönköpings län att Khatoon får behålla bidraget på 250 000 kronor, efter att Tehuset anklagats för att bedriva mission.
– Vi har fattat beslut om att inte dra tillbaka de medel som vi beviljat. Dels har den person som skrivit det här brevet lämnat sina uppdrag, och dels har föreningen Khatoons styrelse varit tydliga med att det inte är så som man driver verksamheten, säger Karin Hermansson, avdelningschef på länsstyrelsen i Jönköpings län.
Soheila Fors är lättad över beskedet.
– Jag känner mig lycklig och glad. Den här verksamheten behövs i samhället, Tehuset är en fristad för många kvinnor och nu får den fortsätta att vara det.

På utsidan ser det ut som ett kommunalt hus i vilken svensk småstad som helst. På insidan är det ganska lite som påminner om att vi är i det gamla nämndhuset i Karlskoga. Orientaliska mattor på väggarna, ett stort matbord i det som tidigare antagligen var en ganska trist korridor, färgglada kuddar i sitthörn här och var. Och så de små teglasen, utplacerade på nästan alla bord.
I Mellanöstern är tehus mötesplatser reserverade för män, och Tehuset i Karlskoga är förmodligen det första i världen som riktar sig till kvinnor.

Soheila Fors tar emot på sitt kontor. De senaste dagarna har varit intensiva för henne, det märks att hon är medtagen och lite trött. Kvällen innan har hon suttit i Tvärsnytts tv-studio och pratat om brevet som hennes make Kjell Fors skrivit. Det som uttryckte en missionerande tanke med Tehusets verksamhet och som av misstag hamnade på föreningen Khatoons hemsida. Brevet har den senaste veckan föranlett anklagelser i media om att föreningen under ytan vill omvända muslimska kvinnor till kristendom. Kjell Fors sa i förra veckan till Världen idag att brevet gav uttryck för hans personliga tankar och att de inte realiserats i arbetet. Brevet ska aldrig ha skickats till någon och ingen i styrelsen ska ha vetat om att det fanns. När det kom i offentlighetens ljus blev Kjell Fors entledigad från sina uppdrag som ordförande och ledamot i styrelsen.
Samtidigt inledde länsstyrelsen en utredning kring det beviljade bidragets riktighet. En utredning, som alltså inte ledde till att bidraget dras in.

Soheila Fors växte upp i en priviligierad adelsfamilj i iranska Kurdistan. När hon på eget bevåg gifte sig med en man som hon förälskat sig i, i stället för att, som det förväntades av henne, låta sig bli bortgift till en man som familjen utvalde, tappade hon allt stöd från sin familj. Mannen utsatte Soheila för både psykiskt och fysiskt våld, utan att familjen ingrep. I Sverige var skilsmässan ett faktum.
Flera år senare bildades den ideella föreningen Khatoon (kurdiska för "stark och självständig kvinna", ungefär) med Soheila Fors som frontfigur, och tanken är att hjälpa utsatta kvinnor till självständighet och självbestämmande. 2010 startade föreningen Tehuset i Karlskoga, sedan dess har tehus för kvinnor etablerats även i Karlstad och i Jönköping.
För en del av kvinnorna blir Tehuset deras enda brygga in i det svenska samhället, eftersom de annars inte tillåts vistas på offentliga platser utan sina män. Och en del av kvinnorna har blivit utsatta för hedersrelaterat våld.
– Jag ser mig själv i dessa kvinnor, säger Soheila Fors. Jag har själv suttit på en buss här i Sverige, efter att ha blivit misshandlad, utan att någon brydde sig om mig. För mig är det viktigt att de här kvinnorna får egen makt att forma sina liv i Sverige. Vi hjälper dem med språkkurser och i kontakten med myndigheterna. Vi hjälper dem med kärlek och empati.

I ett orientaliskt inrett samkvämsrum sitter ett 20-tal kvinnor längs väggarna och samtalar med varandra. De kommer från Irak, Somalia, Vietnam, Finland och Sverige, bland annat.
– Tehus, bra, säger Gihan Davoud som flytt krigets Syrien, på knagglig svenska.
Kvinnorna är medvetna om den senaste veckans medierapportering. Fatuma Hassan vet om att Soheila Fors är kristen, men hon känner inte igen beskrivningen att Tehuset skulle vara en plats där någon försöker ändra hennes religion.
– Soheila säger inte att vi ska vara muslimer, hon säger inte att vi ska vara kristna.
Mellan SFI-studierna, mattknytningskursen och matlagningskursen, ber hon flera gånger om dagen muslimsk tidebön på Tehuset.
– Det är ingen som frågar varför vi gör det. Här finns både kristna och muslimer och vi alla gillar varandra. Det är jättebra, jag är nöjd på Tehuset, säger hon.

Mia Persson har varit långtidssjukskriven sedan 2005. Hon har kommit till Tehuset sedan januari i år, och hon är med i ett projekt som i samarbete med Arbetsförmedlingen vänder sig till personer som hamnat långt ifrån arbetsmarknaden.
– I början tänkte jag att det inte kommer att fungera, men jag gav det ändå en chans. Det har fungerat, säger Mia Persson och berättar att hon i dag mår mycket bättre än tidigare.
– När jag kom hit mådde jag så dåligt att jag behövde använda en rollator, i dagens läge behöver jag den inte längre. Jag har ställt in den i garaget just nu.
Hon är tydligt upprörd över de senaste dagarnas rapportering om att Tehuset skulle vara en missionerande verksamhet.
– För mig är alla skriverier en stor lögn. Man måste komma hit och se Tehuset och göra en egen bedömning. Man kan inte bara sitta och skriva utan att ha varit här, säger hon.

Soheila Fors sticker inte under stol med att hon är kristen. Tvärtom berättar hon i den självbiografiska boken "Kärleken blev mitt vapen" om ett möte med Jesus som kom att förändra hennes liv dramatiskt.
Och hon beskriver just tron och kärleken som sina drivkrafter i arbetet med tehusen, men verksamheten är för den sakens skull inte missionerande, menar Soheila Fors. Hon nämner moder Teresa som en förebild.
– Jag är troende kristen, det har jag varit tydlig med. Men arbetet handlar inte om någon religiös verksamhet.
Hon menar att Tehuset har en viktig funktion att fylla i samtiden.
– I en tid då rasisterna tågar på gatorna, då Irak håller på att införa en lag om att nioåriga flickor får giftas bort, då ska Tehuset vara en bro av försoning och kärlek och vi ska stå mellan kyrkan och folkets hus, mellan moskén och torget.

Arash Asadi
arash.asadi@varldenidag.se