Svenska 55+ är

Förra veckan skrev vi här i Arbetsliv om den ekonomiska utvecklingen i Portugal. Landet är inne i en svår ekonomisk kris, där den socialistiska regeringen slits mellan sina vänner på yttersta vänsterkanten och det tidigare borgerliga regeringspartiet. Hittills har man klarat sig genom att ta stöd från höger, men läget är oklart. Därför var presidentvalet i söndags också en kraftmätning mellan vänster och höger. Den sittande presidenten, konservative Anibal Cavaco Silva tävlade mot socialisten och poeten Manuel Alegre. Silva vann överlägset.
Men det riktigt intressanta med det här valet var för mig inte vänster eller höger, utan presidentkandidaternas ålder. Silva är 72 år och Alegre 75. Skulle det ens vara tänkbart att nominera människor i deras ålder vare sig till partiledare, ambassadörer eller till exempel landshövdingar i Sverige? Nej, det går inte ens att tänka tanken. Men sådana tankar kan och får tydligen tänkas i övriga världen. Portugiserna ökade sitt valdeltagande och såg inte kandidaternas ålder som en belastning, snarare en tillgång när snåla vindar drar över landet.

I Sverige håller vi på att söka nya partiledare i flera partier. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern kommer snart att ha nytt folk i ledningen. Sven Erik Österbergs (S) främsta nackdel är att han är för gammal (!). Han är 55 år. Ok för hans erfarenhet, men... I Vänstern är kritiken hård mot "gammelkommunisten" Ohly och kravet på byte och föryngring mullrar starkt i partiet. Allra radikalast är Miljöpartiet där det "politiska underbarnet", Gustav Fridolin, 27 år, väntas ta över ledningen. (Han kommer att skuggas av en något äldre kvinna).
Jag undrar vad de skulle säga i Portugal om en 27-åring som näste statsminister eller president. Räcker det att vara underbarn? Finns det inga andra livserfarenheter man behöver ha med sig än gymnasiet och journalistpraktik på TV4? Skulle de rent av skratta i Portugal åt vår ungdomsfixering? Jag tror det. Erfarenhet kan inte köpas för pengar, även om den ibland kan vara "dyrköpt". Men då måste man också ha hunnit med en del av de just dyra erfarenheterna. Människor måste kunna identifiera några rynkor i pannan som är resultat av bekymmer som alldeles vanligen möter oss alla, men som samtidigt utgör grund för resten av livet. Om än aldrig så korrekt, om än aldrig så ordrik, om än aldrig så kunnig, finns det en dimension som vi håller på att utesluta i Sverige, tiden för att bygga referenser, nätverk och erfarenhet. Det gäller politiken lika väl som i medierna. Medverkande i svensk tv framstår i dag oftast som förlängare av ständiga barnprogram. I politiken är ungdomsnomineringarna närmast rena tvångstankarna. Vi håller på att skapa en situation där snart halva befolkningen kan betrakta sig själv som en restpost. 55-plussaren har ingen framtid i verkliga och i inflytelserika positioner. Rollatorn är redan förbeställd av omgivningen.

Bara några kul referenser: Konrad Adernauer blev västtysk förbundskansler vid 73 års ålder. Han var 86 när han avgick. Winston Churchills sista regeringsperiod var mellan hans 77:e och 81:a levnadsår. Ronald Regan var 78 när han avslutade sin politiska revolution i USA. Gustav Fridolin är alltså 27 och Veronika Palm 37. Pär Nuder är 47 år. Själv är jag 71 och motvilligt ganska impad av Fridolin.

Siewert Öholm