Arkeologi
Sällsynt tusenårigt guldmynt med Kristusbild funnet i Norge
Ett unikt tusen år gammalt guldmynt med en bild av Kristus har nyligen hittats i Norge. Enligt arkeologer är det troligen präglat i Konstantinopel och kan ha förts till Norge av vikingakonungen Harald Hårdråde.
Publicerad
Ett sällsynt och välbevarat bysantinsk guldmynt har nyligen upptäckts i Valdres i det norska Inlandet. Det skriver Inlandet fylkeskommun på sin hemsida. Fyndet lämnades in av en privatperson som funnit det med hjälp av metalldetektor. De norska arkeologerna kallar det ”ett i särställning speciellt fynd”.
”Myntet är unikt i norska sammanhang”, skriver de.
Myntet är unikt i norska sammanhang.
Innlandet fylkeskommun
Denna typ av mynt infördes omkring 960 e. Kr. i det bysantiska riket, även kallat det östromerska riket, och är troligen tillverkat i huvudstaden Konstantinopel, numera Istanbul. Den ena sidan av myntet har en bild av Kristus med en bibel och den latinska texten: ”Jesus Kristus, kungen av dem som regerar”, det vill säga ”Jesus Kristus, konungarnas konung”.
På den andra sidan av guldmyntet avbildas kejsarna Basilius II och Konstantin VIII som var bröder och regerade tillsammans. Av inskriptionerna att döma präglades detta mynt någon gång mellan år 977 och 1025 e. Kr., i slutet av deras regeringsperiod, skriver fylkeskommunen (Norges motsvarighet till svenska län).
Arkeologernas teori är att myntet kan ha förts till Norge av den norske vikingakungen Harald Hårdråde, som regerade från år 1045 till år 1066. Innan han tillträdde tronen tjänstgjorde han i de bysantinska kejsarnas livgarde, även kallat väringagardet, som bestod av värvade nordeuropeer.
Myntet kan ha varit en del av hans lön. Livvakterna hade rätt att plundra palatset på dyrbara föremål efter kejsarens död och under Haralds tid i gardet hann tre kejsare dö. Han sände sina skatter till furste Jaroslav i Kiev, bland annat som hemgift för giftermålet med furstens dotter, Elisabet av Kiev.
I Harald Hårdrådes saga berättas det att han vid sin hemresa till Norge år 1046 förde med sig ”så mycket gods, att ingen man i de nordliga länderna hade sett slikt i en mans ägo”.
Enligt arkeologerna kan det unika guldmyntet kan ha blivit borttappat i Valdres av någon präst under dennes färd längs den så kallade Biskopsvägen. Området var en del av Björgvins stift fram till år 1125. Myntet skulle också kunna härröra från den tidens handel med salt, sill, renskinn och horn.
