Plusarkiv: Alf Svensson - passionerad 70-åring

Han hade aldrig tänkt sig
politiskt engagemangSTOCKHOLM Partiledare, minister, och riksdagspolitiker. Alf Svensson blev under sin partiledartid synonymt med kristdemokraterna. Drygt 30 år satt han som partiledare och debatten om värdegrund engagerar honom mer än någonsin än i dag som riksdagsman. Men gymnasieläraren och familjemannen från Gränna är mer än ett politiskt ansikte.

Det går inte att skriva om Alf Svensson utan att lyfta fram familjens roll. Frun Sonja och barnen har varit och är alltjämt den centrala punkten i hans liv – utan deras stöd skulle han ha hoppat av politiken för länge sen.
– Om någon velat att jag skulle ha slutat, hade jag gjort det omedelbart. Jag har varit väldigt mån om att familjen ska ha varit involverad i händelserna. Inte så att jag har dragit med mig riksdagsdebatterna hem. Men familjen har varit med på många riksting och resor.

Såväl personen som politikern Alf Svensson uppfattas som väldigt trygg och stabil i sin egen värdegrund. Rak och tydlig i sin kristna tro, är en annan beskrivning som passar in. Han tackar sin egen familjebakgrund för detta.
– Jag är uppvuxen i en mycket trygg och harmonisk familjemiljö. Jag har naturligtvis vågat ifrågasätta och jag har med åren blivit mycket mer medveten om vad som står i Bibeln att här ser vi på ett dunkelt sätt som i en spegel. Min benägenhet att vara fyrkantig och för kategorisk har fått sina rejäla törnar. Men jag har aldrig tvivlat på den kompass och karta som jag har fått ifrån min familj och den kristna gemenskapen.

Alf Svensson sticker inte under stolen med att han under sin uppväxt som predikantson har suttit på tusentals möten i kapell runt om i landet. Tiotusentals möten, till och med.
– På den tiden var det möten tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och så var det tre möten på söndagen. Det var åtta möten i veckan och på måndagen var det övning. Och jag har kanske inte tagit så stor skada av det, säger han och ler.
Däremot menar han att han har hämtat mycket av sitt språkbruk från de många gudstjänsterna. Han är uppvuxen med både det stora Ordet och det lilla ordet, tillägger han. Det resulterade bland annat i det prestigefyllda Svenska talarpriset 1996, något han inte hade förväntat sig.
– Det delades ut på Dramaten och jag skulle hålla ett litet tal. Lyssnade gjorde bland andra Jarl Kulle och Margaretha Krook. Jag talade om att mitt språk och mina ord har jag fått i de enkla kapellen. Att sitta som treåring på första bänk i Norra Fågelås Betania och lyssna. Att flytta vidare och sedan sitta och lyssna och lyssna. Det är klart att man påverkas. Det är inte konstigare än att man blir solbränd om man har varit ute i solen, menar Alf Svensson.



Böckerna som pryder väggarna i hans Stockholmskontor är endast en bråkdel av det som finns hemma i Gränna. Han tillägger skämtsamt att det gör att han och hustrun Sonja aldrig kan flytta från huset till en mindre lägenhet.
– Som politiker blir man piskad att läsa mycket tråkig litteratur. Det är förvånande att det politiska språket är lika stereotypt år efter år. Men under sin levnad hinner man inte läsa så många böcker. Därför ska man läsa den goda litteraturen. Den litteratur som gör att ens eget sinne befruktas av bilder, liknelser, tankar och personligheter.
– På filmduken är allting redan färdigt. Men att som ett barn få sätta ihop sina grejer är oftast mer fascinerande än då man får något färdigt.

När det gäller karriären som politiker har den aldrig varit självklar för gymnasieläraren.
– Jag hade aldrig tänkt ägna mig åt politik. Jag trivdes oerhört bra som lärare. Innan jag började läsa i Lund prövade jag på lärarjobbet. Jag fastnade och tyckte att det var underbart att stå inför en klass, menar Alf Svensson.
Han studerade litteraturhistoria, nordiska språk och ekonomisk historia på Lunds universitet. Därefter hamnade han i Huskvarna på Alfred Dahlinskolan, med en tjänst som adjunkt i svenska och historia mellan åren 1963 och 1973. När jag hör honom beskriva samhällsdebatten får jag en känsla av att mycket i tidsandan inte har förändrats.
– Under mina år i Lund och på 60-talet var det en väldig debatt om kristendom och värderingar. Väldigt mycket skulle rensas ut ur vår kultur. Äktenskapet och religionen skulle bort. Vi skulle leva fritt och kollektivt. I den debatten fanns jag med i universitetskretsar. Och jag menade att ett samhälle absolut inte klarar sig utan en etik.


Så kom Kristen demokratisk samling (KDS) år 1964, med Birger Ekstedt som påpekade det omöjliga i den etiskt neutrala staten. Detta attraherade Alf Svensson, som blev medlem redan från starten.
– Jag tänkte att äntligen kom denna ton fram i debatten. Jag gick med som medlem och hade inte tänkt något mer.
Men med facit i hand blev historien annorlunda. Han blev kommunfullmäktigeledamot, först i Gränna, sedan i Jönköping. Därefter följde uppdrag som landstingsledamot i Jönköpings läns landsting. År 1970 blev han dessutom ordförande för partiets ungdomsförbund. När Birger Ekstedt dog år 1972 blev Alf Svensson hans efterträdare. Han minns fortfarande den dagen i januari år 1973, då han valdes till partiledare.
– Efter så här lång tid undrar jag om jag var riktigt klok som lämnade mitt lärarjobb, som jag älskade, och eleverna som jag tyckte var så stimulerande, och ge mig ut i den politiska debatten på 60-talet. Det var tufft och ingen surfande verksamhet. Det var motkraft, säger han med eftertryck.

I Alf Svenssons ögon är ungdomsdebatten kring samhällsfrågor betydligt svagare i dag än vad den var under hans ungdomstid. Det är något han kan sakna.
– Då kokade debatten på vartenda universitet. Det var väldigt mycket på vänster. Där fanns maoister, trotskister, leninister och kommunister. Allt fanns. Det var en väldig debatt. Och den är hälsosam. Demokratin kräver debatt, menar han.
– Sedan fanns det vanvettiga i att en del hyllade Mao, den största marodören som har gått i ett par skor. Men debatten om värden och värderingar, demokratins grund, den kommer alltid att finnas. Den kunde dock vara lite mer intensiv i dagens samhälle.

Jacob Rudolfsson
jacob.rudolfsson@varldenidag.se

>> ProfilNamn: Alf Robert Olof Svensson
Aktuell: 70 år 1 oktober
Firar: Mottagning för inbjudna i Riksdagen
Presenter: Inga, men gärna en gåva till Star School, ett svenskt initiativ för att rädda ungdomar från hiv/aids.
Familj: Hustrun Sonja och barnen Pamela, Alexander och Michaela med respektive. Fyra barnbarn.
Bor: Gränna
Senast lästa bok: Snö, av Orhan Pamuk
Läser just nu: En berättelse om kärlek och mörker, en självbiografi av Amos Oz
Starka sidor: Uthållig och omsorgsfull
Svaga sidor: Blir lätt för kategorisk och har ett stort mått otålighet
Dold talang: "Jag har inte så många dolda talanger kvar men jag spelar munspel och klarinett bättre än vad folk tror". Alf är också en duktig imitatör, bland annat av Göran Persson.