Philip Christiansson om svenska män: Vi har gått från att vara vikingar till mesar

Philip Christiansson

Ålder: 35 år. 

Bor: Göteborg.

Familj: Gift med Emelie och pappa till Salomo (5), Timothy (4) och Malaki (1).

Arbete: Musiker, kompositör och har eget företag inom media/IT.

Fritidsintressen:  Fotboll och gaming.

Favoritbibelord:  Jesaja 61:1.

”Jag ser så många som lever utan fäder” – så lyder en del av texten till låten ”Vår tid nu” på rockgruppen Jerusalems senaste album Stygn.

– Den handlar om en far och son- relation, om att bli så upptagen av sin kallelse att man glömmer sin familj och sina barn, säger Philip Christiansson, som skrivit och spelat in alla sångerna tillsammans med sin pappa, Ulf Christiansson.

De båda medverkar under den kommande helgens manskonferens ”Our true identity” i Tabernaklet, Göteborg. Världen idag har tidigare skrivit om detta upprop för män som ett antal mansnätverk tagit initiativ till, i samarbete med  Full Gospel Business Men’s Fellowship International.

Philip, som själv är pappa till tre söner, berättar för Världen idag om budskapet i ”Vår tid nu” om att vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna.

– Det börjar med att man faktiskt vänder om. Ingen vill ha en perfekt farsa, utan en som kan lära dig genom att visa sina egna misstag. Och det finns en enorm kraft i förlåtelse.

En viktig del av visionen bakom konferensen är också att bygga en bro mellan generationerna och resa upp gudsmän som drivs av Guds kärlek och tar ansvar för sina liv och sina familjer.

Nätverket bakom ”Our true identity” vill skapa en trygg plats av brödraskap där män kan våga öppna sig och vara ärliga utan att bli dömda. Philip har varit med under förberedelserna och vill egentligen inte kalla det för ”konferens”. Han vill bryta mönster och ”gå utanför boxen”.

– Det som har varit på mitt hjärta är att vi ska lämna mycket plats åt den helige Ande att ta över och leda oss, att vi inte ska styra upp med en massa färdiga program­punkter som kanske inte ens är på Guds hjärta, säger han.

Frihet är det primära temat. Att män ska bli fria är också det som Philip brinner för allra mest. Han upplever att mansrollen är väldigt attackerad i dagens samhälle. Självklart finns det män som har gjort många fel genom historien, men män har också blivit nedtryckta väldigt länge, särskilt i Sverige, anser han.

– Vi har gått ifrån att vara vikingar till att bli mesar. Vi ska naturligt­vis inte leva som vikingarna gjorde , men den där anden av att inta och erövra tror jag är något som har tagits ifrån oss.

En aspekt av att vara de gudsmän som Philip talar om handlar enligt honom om att inte kompromissa med orättfärdighet.

– Det är extremt mycket som går emot Guds ord i vårt land. Vi behöver resa oss upp och säga: ”Nu räcker det.”

Philip möter många människor som sitter fast i olika saker, även inom kyrkan. Han har själv upplevt frihet från felaktiga uppfatt­ningar om vem Gud är, vad lovsång är, vad bön är och vad det innebär att vara kristen. Han har också blivit fri från självfördömelse.

– Satan vill påminna dig om allt du har gjort fel för att du ska leva i skam. Han är livrädd för att du ska bli fri. Men när du vänder om och ber Gud om förlåtelse för något så är det raderat. Det är för mig helt fantastiskt.

Som barn tyckte Philip inte om kyrkan. Han gick på ungdoms­samlingar för att träffa kompisar och när han blev äldre för att träffa tjejer, inte för att möta Gud. Men när han var 16 år blev hans bror radikalt omvänd, från att tidigare helt ha tagit avstånd från den kristna tron.

Philip såg förändringen i sin bror och beskriver det som att han blev ett ”Jesus freak”. När brodern sedan startade fasta och bön en gång i veckan under ett helt år tyckte Philip att det lät som det tråkigaste han kunde föreställa sig. Han följde ändå med och tänkte att han skulle gå därifrån när han blev hungrig.

– Men efter bara några minuter kom Gud och sköljde över mig med sin kärlek, som en bomb. Jag blev helt tagen av det, säger han.

När människorna i samlingen började be och lägga händerna på varandra upplevde Philip att Gud gav honom profetiska bilder till dem han bad för, som också visade sig stämma. Han insåg att det var det här som Bibeln talade om och att det var något han faktiskt ville ha.

– Jag söker alltid efter det som är äkta och hatar fejk. I kyrkan kommer vi ofta in med masker och låtsas som om allt är bra. Vi försöker passa in, men vi är skapade till att vara unika.

Under intervjun, på ett kafé, kommer plötsligt en man fram som råkat höra en del av det Philip pratat om. Det blir ett fint samtal som slutar med att Philip får be för mannen. Efteråt konstaterar han att det är sådana naturliga möten med människor som är de mest betydelsefulla.

– Gud är inte komplicerad och religiös.

Philip tror att de religiösa system som han ser inom kyrkan är på väg att rivas ner. Han talar om att gå tillbaka till det avskalade och enkla där allt bara handlar om Jesus.

– Det skakar något enormt i församlingarna. Det håller inte längre. Vi lever på små smulor av någon väckelse eller rörelse bakåt i tiden medan Gud har en hel buffé för oss.

I den sista tiden är det också viktigt att ha lärt känna Jesus och hans ord för att kunna stå fast, menar Philip. För honom har det varit en förändringsprocess som har kommit genom fasta, bön och genom prövningar han gått igenom, exempelvis när hans pappa fick cancer för ett par år sedan.

– Det var det tuffaste året jag varit med om. Men Gud gjorde ett fantastiskt verk i det, som har fört oss som familj ännu närmare varandra.