Palme skyddas medan kungen får löpa gatlopp

Författaren Deanne Rauscher har nu släppt boken "Den motvillige monarken", med obekräftade uppgifter om kung Carl XVI Gustaf som fått Sveriges statschef att löpa gatlopp i medierna.
När hon år 2004 skrev en bok om 1970-talets Bordellhärva vågade hon inte namnge huvudpersonen, Olof Palme, trots betydligt mer graverande uppgifter och bättre källor. Varför? – Hela världen har uppmärksammat min bok. I alla fall den anglosaxiska delen av världen, säger Deanne Rauscher om den andra i raden av böcker som handlar om intrikata detaljer i svenska makthavares privatliv.
När författaren Deanne Rauscher år 2004 skrev en bok om Bordellhärvan på 1970-talet vågade hon inte namnge huvudpersonen, Olof Palme.
När hon nu släppt boken "Den motvillige monarken" är alla sådana hänsyn till kung Carl XVI Gustav som bortblåsta, trots att faktauppgifterna inte är så graverande och trots betydligt tvivelaktigare källor.
Förväntas man alltså som svensk kung acceptera att journalistkåren får släpa Sveriges statschef i smutsen, medan en före detta socialdemokratisk statsminister och dennes anhöriga kan förvänta sig en konsensus bland svenska journalister om en betydligt mer hovsam rapportering?
– Vi hänger ju inte ut kungen, vi skildrar ett stycke historia, säger Deanne Rauscher och rättar sig snabbt när hon inser att hennes kommentar inte låter särskilt trovärdig:
– Men du har rätt i att det är samma typ av vinkel, kända män som exponerar sig för den undre världen, tillägger hon.
– Samtidigt är det sex år sedan vi skrev den första boken. Jag har nu hunnit reflektera lite, och det hade varit hart när omöjligt att göra den här biografin utan att namnge kungen. Om du hade skrivit boken Bordellhärvan i dag, hur hade du gjort då?
– Jag tycker inte att jag hade lika mycket tyngd som vi har när det gäller statschefen i dag. Det är en överväldigande mängd vittnesmål. Jag hängde inte ut Olof Palmes namn, för jag tyckte att jag behövde mer fakta. Hade du namngett Palme om du skrivit boken nu?
– Jag hade nog gått lite mer till botten med den affären. Det var det första journalistiska arbetet för mig. Det var en chock för mig att upptäcka att Palme fanns med i detta och jag var väldigt ensam. Jag var ingen garvad och erfaren grävande journalist. Det är nu möjligt för mig att ta ut svängarna mer. Förra boken var ett pilotprojekt, i den här satsningen har jag haft professionell hjälp, säger Deanne Rauscher.
Annorlunda lät det i mars 2006 när Deanne Rauscher berättade om sin bok om 1970-talets Bordellhärva. På frågan varför hon inte publicerade uppgifter om Palmes medverkan, blev svaret övertydligt.
– Det var Eva som blev skickad ut till Olof Palme, slog då Deanne Rauscher fast, och förklarade att Eva Bengtsson i detalj beskrev för henne hur det bostadsområde såg ut där Palme bodde. Efter att chauffören hade hämtat henne åkte de gemensamt ut till bostadsområdet, där statsministern plockades upp för vidare transport.
– När jag själv åkte till det aktuella bostadsområdet stämde varenda detalj i Evas beskrivning, bekräftade Deanne Rauscher i mars 2006.

Här följer ett utdrag från Världen idags intervju med Deanne Rauscher i mars 2006:
"– Det här var mitt första jobb som grävande journalist, och jag hade föreställningen att vi levde i ett schysst land där politiker var föredömen för oss andra, resonerar hon.
– När jag blev övertygad om att det här var sant, kändes det som ett knivhugg i hjärtat. Mina illusioner krossades. Alla jag träffade varnade mig för att ta med detta med Olof Palme. Jag vågade därför inte riktigt ta med det i boken, jag var rädd att man skulle hävda att jag fabulerade och ville inte skrämma bort mina läsare.
– Det skulle bli för "stort" för att folk skulle klara av att ta det till sig. Det är lite som fenomenet i sjuka familjer där barn blir offer för övergrepp. Det är inte ovanligt att den andre föräldern kanske anar men där sanningen är för hemsk för att ta till sig. Både utifrån det känslomässiga perspektivet men också för att hela grundfundamentet i familjen skulle rämna...
– Men om mina illusioner brast när jag fick klart för mig hur det stod till i Sveriges politiska elit, var det ändå bara en bråkdel av vad som hände när min bok väl kom. Aftonbladet mörkade. Expressen mörkade. Ekot mörkade.
– Vid ett tillfälle fick inte intervjun med mig direktsändas i Sveriges radio, vid en annan radiointervju blev jag tvungen att lova att inte nämna några namn. Även publicistklubben, under ledning av Stig Fredriksson, mörkade vilka som var inblandade när de diskuterade min bok på ett möte.
Deanne Rauscher berättar att hon har suttit otaliga gånger med journalister som berättat att de har hur många vittnen som helst som kan verifiera hennes uppgifter.
– De kan bekräfta på varenda punkt. Ändå avslutar de: "Vi skulle aldrig kunna publicera detta, vi får inte för våra chefer"...
– Den svenska pressens hyckleri och krypande för överheten gjorde mig minst sagt förvånad.
– Jag trodde, som Aftonbladet bedyrade i början, att "tiderna förändrats" och att "i dag väjer vi inte för något så länge det är sant". Men det visade sig snabbt att ankdammsmentaliteten fortfarande genomsyrar den svenska mediakåren och att ingen är beredd att ta i de där riktigt känsliga affärerna.
– Även Svenska Dag-bladet mörkade genom att knappt kommentera innehållet, alltså den klassiska taktiken då man tiger ihjäl det som är brännbart. Tidningen skrev bara en notis. Inte heller Dagens Nyheter följde upp uppgifterna i min bok."

Efter Världen idags avslöjande i mars 2006 samlade Eva Bengtsson från Nyköping mod, och på en presskonferens på Juristhuset i Stockholm i december 2007 berättade hon inför hela den samlade svenska journalistkåren att hon blev utnyttjad av Palme i 1970-talets Bordellhärva.
Alla i rummet hörde Eva Bengtssons berättelse.
Knappt någon vågade berätta den.
Korrespondenter från nordiska tidningar fanns också på plats.
Ekot berättade efter presskonferensen att både Lennart Geijer, Olof Johansson och Torbjörn Fälldin pekades ut.
Olof Palmes namn nämndes dock inte i Ekots kvart-i-fem-sändning.
Ove Sjöstrand, den polis som utredde händelserna, bekräftade under presskonferensen inför alla journalister:
– Vi fick enbart order om att höra ett visst antal kunder och ett visst antal flickor. Åklagaren beslutade. Jag har försökt att förtrycka det här många gånger. Flickorna har uppgivit de här namnen för mig. Det handlar bland annat om Olof Palme...
– Det är 31 år sedan och jag har försökt att förtränga det här, förklarade han och beskrev hur de aktuella namnen aldrig togs in i utredningsmaterialet.
– Politikernas namn fick inte nämnas i polisutredningen. I stället kallades de kund 1, kund 2, kund 3 och så vidare. Det var hela tiden uttalat att det skulle klarläggas vad som skett, medan kunderna inte skulle namnges.

Själv fick inte Ove Sjöstrand tala med de utpekade personerna. Det ansvaret hade i stället kollegan Morgan Svensson – med Hans Holmér som överrock.
– Hans Holmér kom med jämna mellanrum till Morgan Svensson, de stängde dörren och pratade. Jag fick aldrig reda på vad som sades.
Även Margareta Lidner, syster till bordellmamman Doris Hopp, pekade under presskonferensen ut Sveriges förre statsminister.
Sångaren Totte Wallin och före detta ordföranden i Socionomförbundet Per-Erik Andersson, som var vårdare på Ulvsundahem-met där Eva Bengtsson var placerad på 1970-talet, bekräftar att Eva Bengtsson tidigt berättade om sina upplevelser för dem.
– Jag har mött många livsöden genom åren. Evas är ett av dem som har gjort starkast intryck. Det var med en sådan sorg och en sådan smärta som de här berättelserna från Eva kom fram, sade Per-Erik Andersson och bekräftar att Eva redan på 1970-talet nämnde Palmes namn.
Även för Totte Wallin beskrev Eva sitt umgänge med kända politiker.
– Jag kan intyga detta. Eva var skraj och jag var nyfiken. Senare berättade Eva om Olof Palme för mig. Det var så overkligt att höra detta. Jag försökte skriva låtar om det, som "Pressveck" och "Shit and corruption". Men det gick inte att berätta om det.
Totte Wallin träffade förre rikspolischefen Carl Persson på en anti-narkotikagala år 1983.
– Jag drog den här historien om Eva och frågade om han inte kunde gå ut med det här. Då står den här gamla ämbetsmannen, som kallades för batong-Kalle – han hade tårar i ögonen. Han var rörd och sade: "Jag kan inte, min familj har lidit så mycket, det är nästan omöjligt".
– Jag fick en slags bekräftelse i hans reaktion. Några veckor senare ville Carl Persson ändå träffa mig – men då kände jag att "This is to big for me." Jag drog mig undan, det kom för nära, sade Totte Wallin inför hela den svenska journalistkåren på Eva Bengtssons presskonferens i december 2007.

När Eva Bengtsson kom till Ulvsunda ungdomshem träffade hon bordellmamman Doris Hopp hemma hos Expressen-journalisten Sigvard Hammar. Genom kontakten blev hon involverad i prostitution.
– Doris ringde oss och berättade vart vi skulle åka, vilka vi skulle träffa. Det fanns en lägenhet i centrala Stockholm dit hon skickade sina kunder, berättade hon i Världen idag i mars 2006. Det var första gången någonsin som en tidning återgav hela hennes berättelse – om än i anonym form.
Doris Hopp såg till att Eva Bengtsson skjutsades med taxi, vilket skedde när hon träffade Olof Palme för första gången.
– Jag visste inte vem det var förrän jag fick se honom på tv en tid därefter. Jag hade då flyttat till Eknäs skolhem, och tvingades att se på nyheterna. När jag såg honom på tv höll jag på att riva ned hela avdelningen.
När personalen frågade varför hon reagerade så starkt och Eva Bengtsson berättade att hon hade varit tillsammans med statsministern, var det ingen som trodde henne. I stället låste de in henne och gav henne lugnande.
I Världen idags avslöjande i mars 2006 berättade Olof Frånstedt, som på 1970-talet var byråchef på Säpo, att "omständigheterna gör att man måste tro de här flickorna". Han bekräftade också att de aktuella namnen nämndes uttryckligen i utredningen.
– Absolut, det framkommer tydligt i förhören, sade han till Världen idag.
I februari 2008 slog justitiekanslern (JK) fast att det inte finns någon anledning att betvivla att Eva Bengtsson och hennes kusin utsattes för en stor mängd sexualbrott. Eva Bengtsson skulle dessutom ha haft rätt till skadestånd – om inte preskriptionstiden hade gått ut.
– Enligt Justitiekans-lerns bedömning borde utredningen för otukt med barn ha drivits längre än som skedde med sikte på åtal. Att detta inte skedde innebar sannolikt ett skadeståndsgrundande fel, betonade förre JK Göran Lambertz.

Ekots nyhetschef Rolf Stengård förklarar varför det var naturligt för Sveriges Radio att nämna kungens namn, i kontrast till att Olof Palme inte pekades ut.
– Vi har låtit våra jurister titta på det här, säger han till Världen idag.
– Vi var väldigt återhållsamma när vi rapporterade om boken om kungen. Att vi nämnde Olof Johansson i samband med Bordellhärvan, berodde på att han samtidigt fick dementera uppgifterna i en intervju. Torbjörn Fälldin hade redan dementerat i sitt kända riksdagstal i mitten av 1970-talet och även om Lennart Geijer inte heller lever så har han ju gett namn åt hela affären, så det bedömde vi som allmänt känt. RUBEN AGNARSSON