Musik, musik och åter musik

Finns det något som berör så som detta fantastiska fenomen? Musik kan vara likt mjuk bomull som en symfoni av Mozart, dramatiskt som hos Stravinsky, bara jobbigt som påtvingat skval på Rix FM eller beröra hela min varelse som en enkel lovsång till Gud. Oavsett om vi tycker si eller så, så är musik ett ämne vi förhåller oss till, speciellt vi kyrkvana. Vad vore alla sommarens välbesökta konferenser utan musikens nyanser som alla pekar på vår store Gud, musikens skapare och mästare?

Jag tänker på Gull­branna, Nyhem, Europa­konferensen, Frizon och alla de andra konferenserna som tillsammans visar på musikens variationsrika färger och former. Akustiska gitarrer, fioler, trumpeter och trummor, alla dessa olika instrument i den musikaliska verktygslådan visar att när vi musicerar till Guds ära så är det bara fantasin som sätter gränser. Gud, vår evige Gud kan ju äras med vilka toner som helst. Om jag gillar det eller inte är en helt annan sak. Tonsättarens ärliga lovprisning till Skaparen är hans sätt att uttrycka sig.
Jag slås efter en konferenssommar som denna vilken kreativitet och uppfinningsrikedom det finns runt om i kyrkor och kapell. Det uttjatade uttrycket "det var bättre förr" känns alltmer dimmigt när jag ser och hör alla de fantastiska musiker vi har i kristenheten och som är dedikerade sitt uppdrag.