Mr Ibra har avlidit

IBRA-profilen Eskil Johansson
lämnar efter sig ett rikt arvEskil Johansson gick den 3 juli över gränsen till sitt himmelska hem. Han föddes och växte upp i Torslanda utanför Göteborg där fadern var snickare till yrket, men som familjeförsörjare lika mycket fiskare. Eskil hade tre systrar och var ende sonen.

Intresset för teknik hade han i blodet och redan som barn kunde han konstruera små mottagare för radiovågor. Han studerade och blev radioingenjör vid tjugo års ålder. Ungefär samtidigt blev han en avgjord kristen. En sen kväll efter ett besök i Smyrnakyrkan i Göteborg gjorde han en dramatisk andlig upplevelse. Under en promenad utanför stan, i regndis och mörker, gav han sitt liv åt Gud och upplevde samtidigt Andens dop och en missionskallelse. Denna kallelse tog han genom alla år på stort allvar. Eskil Johansson blev åttiotre år.
Efter sin ingenjörsexamen reste Eskil ganska snart till England för att studera språk. Språkkänsla var för övrigt signifikativt för Eskil. Han talade och förstod ett tiotal språk. I tjugofem år – under min tid inom Dagengruppen – var han min tolk. I samband med alla utlandsresor och med mycket tid i förhandlingar blev vi verkligt nära vänner. Eskil var i det sammanhanget ovärderlig eftersom han bott och levt med latintalande människor, där det krävs en större känsla i ordval än vi är vana vid i Nordeuropa. Jag märkte ibland vid tolkningen hur han använde långt fler ord och en mer omständlig vokabulär än vad jag gjort. Jag förstod att det var viktigt.

Efter studierna i England var Eskil under en tid missionär i Spanien och Portugal. Därefter flyttade han till Tanger i Marocko, där han dels drev ett missionstryckeri, dels arbetade på den amerikanska radiostationen Voice of America. På fritiden åkte han i sin lilla Volkswagen ut i öknen och delade ut den arabiska litteratur han producerat i sitt tryckeri. Tryckeriet utvecklades till en framgångsrik rörelse där den kommersiella delen bekostade missionslitteraturen. Under den här tiden lärde sig Eskil arabiska genom att han valde att vara inneboende hos araber.
I början av 1955 fick Lewi Pethrus höra talas om den driftige unge mannen och i samband med IBRA Radios kommande start med sändningar över Radio Africa Tanger blev Eskil på sin 30-årsdag den 31 maj anställd som platschef i Tanger. Från juli 1955 till och med december 1959, då radiomonopol infördes även i Marocko, sände IBRA Radio dagliga program till många språkområden i hela Europa. Kontinuerligt gjorde Eskil själv inspelningsresor till olika länder, främst Spanien, Portugal och Frankrike. Han körde sin Volkswagen där inspelningsutrustningen nätt och jämt fick plats och ofta krånglade han sig igenom tullstationerna på ett dramatiskt sätt med sin dyrbara last.

När den marockanska polismyndigheten den 1 januari 1960 kom till radiostationen i Tanger för att beslagta utrustningen befann den sig redan ombord på en båt en bra bit från land. Efter den sista sändningen på kvällen den 31 december lyckades Eskil och hans medarbetare montera ner sändarna och forsla dem ombord på en båt som väntade i hamnen. Dramatik och lågmäld diplomati följde alltid Eskil Johansson i spåren.
Under tio år därefter arbetade Eskil med sina kontakter för att på nytt starta kortvågssändningar i Europa. I Sverige och de flesta europeiska länder var det omöjligt på grund av radiomonopolen. Men 1970 började en ny era i Eskil Johanssons och IBRA:s historia. Det förhandlades fram betydande sändningstid från en nybyggd kortvågsstation i Portugal och detta utvecklade sig sedan till världens troligen största missionsradioverksamhet. Man kan nog säga att Eskil Johansson var visionären och idégivaren till IBRA Radio. Jag kan inte se hur detta stora missionsarbete kunnat förverkligas utan stora visionärer – från början Lewi Pethrus och Karl G. Ottosson, IBRA:s första stora finansiär. Men sedan, när det gällde det praktiska genomförandet, blev Eskil genom sitt kunnande och sin energi en förgrundsgestalt och han fick också tillnamnet Mr. IBRA.

Hela 1960-talet gav han sin tid för uppbyggnad av decentraliserad radiomission. Han förhandlade fram sändningsmöjligheter på en mängd lokala radiostationer i Sydamerika och Asien – verksamheter som betytt oerhört mycket i de lokala församlingarnas arbete och som fortfarande, efter nästan ett halvt sekel, fungerar. Det är underligt att tänka på vad en enda person kan få betyda om han eller hon lägger sitt liv i Guds hand och är villig att följa den himmelska rösten. Det gjorde Eskil Johansson i tidig ungdom och han fullföljde sin kallelse under stor ödmjukhet hela livet.
Eskil var inte bara den praktiska mannen med tekniskt kunnande. Han var också en begåvad författare med utpräglad stilistisk förmåga. Inte mindre än 40 böcker bär hans signum. Hans kanske mest uppmärksammade bok – även utanför de kristna leden – har titeln Så fann jag aucas. Det är berättelsen om aucaindianernas liv och leverne. Alla sina manuskript gav han till IBRA Radio som lyckades sprida böckerna i betydande upplagor. De blev till missionsinspiration bland kristna och gav dessutom en ekonomisk behållning som genom åren sammanlagt rörde sig om mer än en miljon kronor. Det var bland annat denna hängivenhet som så starkt präglade Eskil Johansson och ingav så stor respekt i hans omgivning.

Först i 40-årsåldern bildade Eskil familj. Den utvalda blev sjuksköterskan Maj-Lis från Töcksfors i Värmland. De träffades i den nordafrikanska öknen, båda i sin kallelses tjänst och hängivna sina respektive uppgifter. Bröllopet stod i Japan under en av de ständiga missionsresorna. Paret Johansson har tre söner: Mikael samt tvillingarna Daniel och Samuel.
Nu har också denne mycket specielle missionsman lämnat jordesidan. För honom var det en befrielse efter flera års tärande sjukdom. Äntligen är den smärtsamma tiden över. Även om vi vet att Eskil Johansson har det bra i dag, blir saknaden mycket stor. Först och främst för Maj-Lis och sönerna men även för oss som i en fascinerande arbetsgemenskap stod honom mycket nära. Vi tackar Gud för Eskil Johanssons liv och gärning och lyser frid över hans ljusa, vackra minne.

Sverre Larsson
redaktionen@varldenidag.se