Larm från pionjär inom vård för könsdysfori: Bortom all kontroll

2011 fick Riittakerttu Kaltiala ett nationellt uppdrag att leda Finlands arbete avseende unga som upplevde könsdysfori. Hon beskriver nu i en text i The Free Press hur hon tidigt tvivlade på så kallad ”könsbekräftande” vård, alltså att personer som upplever sig vara födda i fel kön ska medicineras och opereras för att ”byta kön”.

Utvecklingen i Finland liknar den i Sverige. Trots viss kritik fortskred den kontroversiella behandlingen påhejad av aktivister och påverkansgrupper. 

Kaltiala berättar att eftersom det i Finland krävs en ”second opinion” innan könsalternerande behandling inleds så har hon personligen träffat och utvärderat majoriteten av de unga patienter som led av könsdysfori. 

”Under de första åren gick vår psykiatriska avdelning med på könsförändrande behandling för ungefär hälften av de remitterade”, berättar hon. 

Men snart kom en vändpunkt. Forskning som använts för att belysa behovet av ”könsbekräftande vård” visade sig ha enorma brister, experter började höja sina röster och aktivisternas argument ifrågasattes. Och inte minst kom verkligheten i­ ­kapp.

”Kort efter att vårt sjukhus började erbjuda hormonbehandlingar för patienter började vi förstå att det mirakel som vi hade blivit lovade inte inträffade. Det vi såg var precis tvärtom. De unga människorna vi behandlade mådde inte bra. I stället försämrades deras liv.” 

Vissa unga insisterade på att de var lyckligare. 

”Men som läkare kunde jag se att de hade det sämre. De drog sig tillbaka från alla sociala aktiviteter. De fick inte vänner. De gick inte i skolan. Vi fortsatte att nätverka med kollegor i olika länder som sa att de såg samma saker.” 

Riittakerttu Kaltiala medverkade i en studie som publicerades 2015 och som blev en av de första att på allvar ifrågasätta praxis med könsbekräftande vård. Några år senare har såväl Finland som Sverige, Storbritannien och andra länder dragit i nödbromsen. Det saknas evidens för att barn och ungas hälsa generellt förbättras av könsalternerande behandling. 

Epidemin av könsdysforin verkar på ett samhälleligt plan ha varit drivet av aktivister, sociala medier, grupptryck och den normala kroppsosäkerhet som många tonåringar går igenom och som ofta läks ut med puberteten. 

Men i USA har många delstater fortfarande inte dragit slutsatser av de europeiska ländernas nödstopp. Pådrivet av identitetspolitik och aktivism fortsätter ”könsbekräftande vård” vara en normalitet. Kaltiala varnar i sin artikel de amerikanska makthavarna för att låta detta fortgå och berättar att hon stoppats från att ta upp sina invändningar vid stora amerikanska forum för vård av könsdysfori. 

”Vetenskapen går inte framåt genom att tysta. Läkare som vägrar att beakta bevis som presenteras av kritiker sätter patientsäkerheten på spel.”

Hon är också upprörd över att läkare och organisationer rutinmässigt varnar amerikanska föräldrar för att det finns en stor förhöjd risk för självmord om de står i vägen för sitt barns könsbyte. 

”Varje ung persons död är en tragedi, men noggranna undersökningar visar att självmord [kopplade till könsdysfori red anm] är mycket sällsynt. Det är oärligt och extremt oetiskt att pressa föräldrar att godkänna könsmedikalisering genom att överdriva risken för självmord”, skriver hon i The Free Press.

Kaltiala ser ett sektliknande beteende där vårdinstanser plötsligt börjar tro att komplex problematik hos unga alltid har en och samma lösning: könsbyte. 

”När läkare börjar säga att de har ett svar som gäller överallt, eller att de har ett botemedel för livets alla smärtor, borde det vara en varning för oss alla om att något har gått väldigt fel.”