Lämnade häxkonsten – fick färgrikt liv med Jesus

Motala Med ett litet glädjetjut konstaterar Tina att det just i dag är tre år sedan hon blev en kristen.
– Det är de tre bästa åren i mitt liv, utbrister kvinnan som hunnit bli 67 år.
Att hon varit en blyg och skygg person är svårt att tro. Väninnan Kerstin intygar och berättar hur tungmod och mörker även präglade Tinas yttre.
– Hon hade alltid grå kläder för att inte synas. Nu har hon en röd tröja och vill verkligen synas, säger Kerstin.
Och Tina protesterar inte. Hon bara lyser och är glad.
– Ända sedan jag var barn har jag varit mobbad och nedtryckt. Jag har alltid varit den som suttit tyst i diskussioner. Nu håller jag mig framme, säger hon och skrattar uppsluppet.

Hon har aldrig varit ateist. Tvärtom, redan i tolvårsåldern var hon medveten om den andliga världen.
– I vår släkt finns det kloka gummor, häxor och trollkarlar, berättar Tina, vars egen ockulta karriär tog fart i vuxen ålder efter en skilsmässa.
Hon träffade då en man som var shaman och som blev hennes kompis.
– Han lärde mig mycket om olika saker, bland annat alternativmediciner, säger Tina som blev en ”vit häxa”, med förmåga att bland annat spå människors framtid.

Vid ett tillfälle lärde shamanen henne att göra en ”trumresa”. Tina glömmer det aldrig.
– Det var otäckt, säger hon och berättar hur hon fick lyssna på en cd med trummusik som spelade allt snabbare. Till slut gick man ur sin egen kropp, kom in i en tunnel och såg ett ljus på andra sidan. Där skulle jag möta mitt ”kraftdjur”, förklarar hon med en min av obehag.
– När jag var där såg jag en man som gick och visslade, jag tror att det var djävulen, säger Tina och minns hur hon fylldes av en isande kyla.

Tina blev nu rädd för att gå i tunnlar och började även få självmordstankar. Men samtidigt fortsatte hon att spå människor som kom hem till henne.
– Jag var helt övertygad om att min gåva att spå kom från Gud, betonar Tina. Men jag hade fel, säger hon.
En första hint om detta fick hon på den kristna Alphakurs hon bjöds in till. Där förklarade man att spådom hör hemma i en mörk andlig verklighet.
– Jag ville inte tro på det först men sedan kastade jag ändå mina tarotkort. Däremot behöll jag mina kristaller och min ”pendel”.

Tina började nu jobba som volontär på Ria i Motala. Där fick hon höra kristna människor vittna om sin tro, och hon fick se kristen kärlek utlevd i handling. Vid ett tillfälle 2011 bjöds Tina med till en samling i Baptistkyrkan där förkunnaren Anita Barker talade. Tina blev starkt berörd av det hon hörde. Men hon tvekade när de som ville ta emot Jesus uppmanades att lyfta sin hand.
– Det var ett sådant andligt motstånd, den onde ville inte släppa det grepp han hade om mitt liv, menar Tina som i den stunden fick uppleva något märkligt.
– Det var som om någon tog tag i min hand och lyfte den upp i luften, förklarar hon, övertygad om att det var Gud som hjälpte henne på traven.

I samma stund märkte hon hur hennes vrist – som hade värkt och tvingat henne att gå med kryckor – plötsligt var bra.
– Gud hade helat mig, säger Tina, förbluffad över Guds godhet.
Det händer fortfarande att människor kontaktar henne och vill bli spådda.
– Då säger jag att jag inte gör sånt längre, att jag tror på Jesus, säger hon och fnittrar förtjust.
Hon har gjort sig av med både kristaller och pendel. Och spökerierna hemma i huset har upphört.
– Innan hände det exempelvis ofta att tavlor ramlade ner från väggen. Jag har flyttat så många gånger i mitt liv för att slippa ifrån spökerierna. Men jag har inte kunnat flytta ifrån mig själv, framhåller Tina.
– Nu när jag går med Jesus är det så lugnt och fridfullt i huset. Det är underbart!

En grådassig och ibland skräckmörk tillvaro har – liksom Tina själv – fått färg.
– Jag känner mig mycket gladare, människor säger att jag lyser, säger hon lyckligt. Jag har alltid varit tyst och blyg. Men nu ska jag snart tala på en kvinnofrukost. Det skulle jag aldrig ha gjort tidigare.
Tina konstaterar att hon har fått upprättelse som människa.
– Det är en så stor skillnad mot tidigare. Jesus har gett mig både glädje och frid. Han är helt underbar!