Krönika av Daniel Brolin: Hellre arg än apatisk

Jag är jättearg! Det är inte så att jag står och stampar, tuggar fradga och skriker. Men nästan... Att leva i denna stad gör dig antingen arg eller apatisk.
Jag är arg för att barn får växa upp i överfulla fängelser bara för att deras föräldrar flydde till fel land. Jag är arg för att tonårstjejer tvingas klä av sig och dansa inför dreglande gubbar som hänger över bardisken innan de väljer ut en (eller fler) för att ta hem till hotellrummet. Jag är arg för alla små bebisar som aborteras varje dag. Listan skulle kunna göras lång på allt jag är arg för. Men det som jag kanske är mest vred på är att en stor del av det religiösa etablissemanget, du och jag, inte bryr oss särskilt mycket. Jo, vi kanske förfasas, men hur mycket gör vi, du och jag, egentligen för att se en förändring? Jag är arg på kristna som pratar mycket men inte är beredda att betala priset.

Men min ilska, i sig, hjälper ju ingen. Ilskan kan lätt gå över i indignation eller så går ilskan ut över någon annan.
Grips ni av vrede, så synda inte (Ef. 4:26).
När man blir arg sårar man lätt andra. En del kan inte kontrollera sig fysiskt och ilskan går ut i misshandel. Andra sticker den verbala kniven i närmaste offer. Andra biter ihop men sprider sedan baktalets gift omkring sig. Men vi strider inte mot varelser av kött och blod.

Min bön är att ilskan ska bli en kraft till förändring. Så jag är inte bara arg, jag är glad också. Jag har bestämt mig för att göra en skillnad och jag vet att genom Guds kraft är det möjligt. Jag vet att jag inte är ensam. Jag har hopp. Jag har Jesus. Jag har Guds församling. Jag har sett kraften i bön och fasta. Jag ser hur Guds församling reser sig upp. Jag ser hur prostituerade, droghandlare, korrupta poliser och människosmugglare kommer till Jesus och får nytt liv.
Jag ser en förändring. En församling som gör skillnad. Ett folk som inte bara tittar på när världen går åt helvete. En församling som inte bara pratar och sjunger i kyrkbänkarna om en bättre värld ovan där. Människor som offrar sin bekvämlighet, sin tid, sina resurser för en bättre värld redan här. En kyrka som inte är bedövad i apati. En kyrka som besöker fängelser, tar sig an flyktingar och ger de prostituerade helande och försörjningsalternativ.

Det är min dröm. Och jag lever drömmen! Det gör mig glad. Men jag är fortfarande arg! Det behöver göras så mycket mer. Det finns miljonstäder utan en sådan församling. I Asien kryllar det bokstavligen av individer, städer, byar som aldrig har hört om Jesus. Det finns många missionärer som är beredda att åka och jobba för en förändring. Men var finns medlen?

Oroa dig inte, jag är ingen surpuppa. När vi kommer till Gud med vår vrede så förvandlas den till något gott. Vi fylls med frid, tro, hopp och kärlek. I hans närhet får vi kraft att göra en förändring. Ibland kan vi inte göra så mycket mer än att be. Men underskatta inte den kraften. Ingenting är omöjligt.
Så var inte apatisk. Var hellre arg men tjäna Herren med glädje! Du kan göra en skillnad!


Daniel Brolin
Missionär i Thailand