Klimatet, Ramlösan och tagelskjortan

Är välfärden bara ett resultat av aningslös exploatering av jordens resurser, där traditionellt vita nationer i väst tagit för sig, blivit rika och gjort jordens övriga folk fattiga? Skall vi som utvecklat och utvecklats i väst nu ta på oss en kollektiv skuld, dels för alla jordens fattiga och att deras fattigdom är vårt fel, och dels för att isarna i Antarktis smälter och klimatet revolterar.
Skuldfrågorna är viktiga, men det går onekligen också skuldhysteri och renlevnadsnormering genom den offentliga debatten som vi inte sett prov på sedan vare sig medeltidens häxdebatter eller den pietistiska viktorianismen.
Med historiens ljus brukar vissa argument blekna hur väl de än var sprungna ur oro för faktiska problem. Exempel ur den aktuella miljödebatten torde bli kraven på färre kor eftersom deras avgaser påverkar CO2-utsläppen negativt, eller det "revolutionerande" beslutet i regeringskansliet om att övergå från Ramlösa till kranvatten. Debattnivån kan med fog ifrågasättas.
Ett annat tragiskt exempel på felfokusering i debatten är när svenska biskopars viktigaste debattinlägg vid kyrkomötet i Nairobi i höstas mer handlade om hur många kilo CO2 deras flygresa orsakat än kärnfrågor om evangeliet, och till exempel hotet från fundamentalistisk islamisk extremism. Flera afrikanska stater hotas konkret av regimer som inte precis prioriterar vädret.
Det är här allt får ett samband. Den ekonomiska utvecklingen i väst har skett genom demokrati och marknadsekonomi. Demokratins rötter i humanism och kristendom har inte varit oväsentliga. Rovdrift och exploatering är avarter, men det är ändå demokrati, marknadsekonomi och öppna samhällen som skapar utveckling både av människor och näringsliv. Rovdriften uppstår när syn på människovärde och skapelse försvagas. Därför måste gudstron finnas med i samhällsbygget.

De största miljöbovarna har inte varit demokratierna, utan de gamla ateistiska och kommunistiska diktaturerna från Sovjet till Kina till Polen till Östtyskland till Vietnam till galna kommunistdiktatorer i halva Afrika. I demokratierna i väst har vi klarat av att hantera föroreningar i luft och vatten och både akuta och långsiktiga överlevnadsproblem därför att vår människosyn har drivit oss.
I det perspektivet blir det frustrerande att som i väst både ta på sig skulden för klotets försämrade miljö, och samtidigt tillåta och hjälpa materialistiska diktaturer som Kina att fortsätta sin destruktiva utveckling. Lika frustrerande blir det att återigen se ganska svagt miljöintresserade oljestater skapa sig politisk makt med oljan som vapen, samtidigt som vi i väst och i Sverige skall idiotbeskatta den rena energi vi har, fortsätta att importera olja och förlita oss på fler kolkraftverk.
Billig energi är en överlevnadsfråga för svensk industri och för hela näringslivet. Inte minst för den växande besöksnäringen.
Därför måste vi fundera på hur vi skall förhålla oss till vår egen energiproduktion. Kan vi bygga ut eller utveckla vattenkraften? Hur skall vi ställa oss till fortsatt kärnkraft? Skall vi i Sverige ta på oss vassare tagelskjortor bara för att ge kapitalistiska kommunister i Kina ökat spelrum? De senaste krisrapporterna kommer från vår gamla basnäring, skogsindustrin, som håller på att kollapsa under svensk energibeskattning.
Dyrare bensin, avskaffat inrikesflyg eller Ramlösaförbud på regeringskansliet är egentligen bara trakasserier av vanligt folk. Det är också exempel på en uppgivenhet både i självförtroende och skaparvilja. Men framför allt är det exempel på naiva offer på ett trendaltare, där avsikten tycks vara att leda bort uppmärksamheten från alternativa lösningar och krafter. I stället för alla repressiva åtgärder och förbud borde vi satsa alla krafter på en öppen och förutsättningslös forskning om sambandet mellan CO2, uppvärmning, havsisar och demokrati, kristen människosyn och marknadsekonomi.

Guds uppdrag till mänskligheten är både att förvalta och uppfylla jorden. Ingen kristen kan komma ifrån att bry sig om hur den förvaltningen sker. Profeterna har varit viktiga i Guds kommunikationer med sin skapelse. Förutom att lyssna har människorna också alltid haft ett uppdrag att tänka, pröva och handla. Vi behöver bygga fler hus, skapa industrier, utveckla grödor, bygga vägar, uppfinna nya bilmodeller och flygplansmotorer. Ansvaret för miljön innebär inte att vi skall sluta med allt. Fattigdomen i världen kan bara utrotas med demokrati, marknadsekonomi och respekt för människovärdet. Inte med kranvatten på regeringskansliet.