Jerusalem om nya skivan: Behövs i en tid då Jesu återkomst närmar sig

Snön har precis bäddat in södra Göteborg i ett vitt täcke när vi möts hemma hos Ulf Christiansson en vecka före skivsläppet. Med är också sonen Philip, som arbetat fram text och musik tillsammans med sin pappa. 

– Man hör influenser av alla hela Jerusalems resa i Stygn tycker jag. Men vi vill ha det ganska torrt och rått och tyngre helt enkelt, säger Philip. 

Resan hit till albumsläppet har varit lång. Ovanligt lång för att vara Jerusalem.

– Här har vi verkligen petat, erkänner Ulf, medan Philip jämför det med att bygga ett hus: 

– Vi byggde först en grund för några år sedan. Sedan hände det massa grejer och då började vi bygga om vissa saker. 

Snacket om en ny skiva har cirkulerat i flera års tid. Men nu satte bandet ner foten. 

– Det var lite så det blev på slutet, att nu får vi släppa det här bara. Jag kände att vi inte kunde gå över det här året också, säger Ulf. 

Samtidigt kanske det är så att skivan är tänkt att komma ut precis nu, framhåller han. 

– Jag tror Gud har bestämt den här plattan. Det har varit så många grejer i det, så mycket annat som pekat på det. Jag vet att skivan är viktig och då får Gud ta den dit han vill. Det är han som gör promotion. 

Skivan kommer i en skakig tid i världen på många sätt, inte minst med krig i landet där de själv hämtat sitt bandnamn. 

– Judarna går igenom så mycket. Det är nästan sjukt att det där lilla landet är kvar, med allt det stora runt om som ligger på och vill krossa dem. Sedan sitter vi här i väst och skäller på dem. Det är bara så fruktansvärt, jag blir arg bara jag tänker på det, säger Ulf. 

Fem år har gått sedan Ulf Christiansson tog ut de första riffen till skivan, med en tydlig målbild om att vilja sätta fokus på vad som händer i Sveriges kyrkor i dag, 

– Jag tror att kyrkan aldrig tappat så mycket mark som vi har gjort nu. Jag vet hur det var när jag blev frälst, med Jesusfolket och allt det som kom. Gud var mycket mer respekterad. Man pratade inte om Gud som man gör i dag. Det fanns någon sorts respekt i svenskarna, menar Ulf. 

Det är inte heller en slump att skivan är skriven på svenska. 

– Jag kände att jag måste göra något på svenska och det har mycket med kyrkan och landet att göra, så att ingen missförstår, säger Ulf som beskriver hur han känner sig frimodigare efter att ha skrivit om de här ämnena. 

Själv är han övertygad om att den här rösten behövs i Sverige 2023 – i en tid där han tror att vi är nära Jesu återkomst. 

– Jag tror att den profetiska klockan går ganska snabbt här. I vilket fall som helst så är vi närmare nu än någonsin och trots det så pratas det mindre om att Jesus ska komma tillbaka än när jag blev frälst. Något är fel i det här, menar han. 

Skivprocessen har dock varit kantad av en rad oförutsedda händelser. Inte minst att Ulf drabbades av cancer mitt under processen. 

– Jag visste inte vad omfattningen av cancertumör på bukspottkörteln innebar. Jag googlade inte heller, jag hade bara en känsla inom mig att jag inte skulle göra det, berättar han 

Nu sitter Ulf Christiansson i sin soffa hemma i Hovås. Cancerfri. 

– Det är ett mirakel mer eller mindre. Det vände fullständigt. 

Ulf framhåller hur har han var buren i bön – även vid en punkt där han själv inte orkade med. Men hans kamp mot cancern inspirerade även de runtomkring. 

– Du bar ju oss också med din tro. Du hittade ju någonting där i att bara stå på Guds löften och Guds ord, framhåller Philip och tittar på sin pappa i fåtöljen intill. 

– Man ställer sig på Jesus och då går det inte att rubbas till slut. Det är där vi måste befinna oss. Det ser inte ut som om det blir ljusare direkt runtomkring, och vad står vi på då? Då måste vi stå på Jesus, säger Philip. 

Mitt i prövningens tid levde Ulf mycket i Guds ord och i bön. Och ett tilltal bar honom lite extra. 

– Jag upplevde att Herren sade: lev. Och det har jag gjort, även om det gick lite långsammare med plattan. 

Sjukdomsperioden har präglat mycket av arbetet med skivan. 

– Textmässigt är det med ganska mycket från den här perioden. Låten ”Stygn” kommer från hela den resan av att ha gått igenom cancergrejen, berättar Ulf. 

Nya skivan Stygn kommer nästan 50 år efter att Jerusalem, i en helt annan tid, släppte sin första platta. Men än i dag håller bandet fanan högt när det gäller att tala tydligt om tron i sin musik. 

– Det är så sjukt känsligt i dag. Alla ska vara med och tycka till och alla blir kränkta för vad man än säger. Men vi säger det vi vill och struntar vi i vad folk tycker om det. När vi gör musik som vi vill ska påverka människor, då blir det oundvikligt att sjunga de här sakerna som sticker lite. För det kommer det göra, säger Philip. 

Ulf ser heller ingen anledning till att sänka rösten vad gäller att tala om vad de tror på. 

– För min del känner jag att jag vill fullborda mitt lopp och det får kosta vad det kosta vill. Jag tror det är tid nu att vi faktiskt sätter ner foten. Vi har alltid stått för saker, men det är en annan tid vi går in i nu.

Stygn släpps på cd den 15 december, för digital försäljning 29 december, och senare på streamingtjänster. Till våren släpps även en engelsk version av skivan. 

Och både Ulf och Philip använder, nästan unisont, ordet ”lättnad” när de beskriver känslan av att Stygn nu är färdigt för släpp. 

– Vi har gjort det vi känner att vi ska göra med den här plattan och sedan får den bära dit Gud vill. Men det är klart att vi hoppas på att folk ska bli förvandlade. Att det liksom ska bli ett uppvaknande och att det ska väcka en frimodighet att våga ställa sig upp, säger Philip. 

Helt klart är att Jerusalem har mycket att säga och vill fortsätta med sin musik.

– Vi kommer fortsätta så länge vi lever, säger Ulf som ser Jerusalem som ett uppdrag och en kallelse. 

I en av låtarna på skivan berör han just det med textraden ”det måste varit för mer än ett rockband”. 

– Och det tror jag det var. Gud är inte så intresserad av rockband, som han är av att vi gör vad han säger. Om vi har ett rockband och predikar evangelium så tror jag han backar upp det. Det har han gjort i alla år.