Förskoleupprorets larm: Personal går ner i tid för att inte bli sjuka

Påverkansinitiativet Förskole­upproret, som samlar anställda inom förskolan, har nu funnits i tio år. Initiativet syftar till att lyfta fram den allt mer pressade arbets­situation som råder i förskolan och vilka konsekvenser den får för personalen och barnen. Facebookgruppen har i skrivande stund 36 000 medlemmar. 

2018 uppmärksammades Förskole­upproret då deras företrädare lämnade över en samling med 1 500 berättelser om erfarenheter av den svenska förskolan till fackförbunden Lärarförbundet och Kommunal, berättelser som enligt TT vittnade om en förskola i sönderfall. 

Världen idag har i flera artiklar den senaste tiden belyst hur stora barngrupper, brist på utbildad personal, kommunala ned­dragningar, nya lagar och brist på alternativ i barn­omsorgen ytterligare ökat pressen på anställda i förskolan. 

I ett öppet brev som publicerats på Förskole­upprorets informations­sida på Facebook larmar nu ledningsgruppen om en ohållbar situation.

”För att inte riskera att bli sjuk av sitt jobb så väljer många att gå ner i tid”, skriver de, och påpekar att det är en lösning som kan bli förödande för personens framtida pension. 

De kräver nu handling på bred front, från huvudskydds­ombud, arbetsgivare, Skol­verket, Skol­inspektionen, Arbetsmiljö­verket och facket. 

 ”Att arbeta 100 procent i förskolan ska inte innebära en hälsorisk”, skriver de. 

Och politikerna – oavsett om de är styrande politiker eller politiker i opposition – ska enligt förskollärarna skämmas över hur förskolans arbetsmiljö blivit en risksituation för alla berörda. Det inkluderar alltså även barnen, menar förskollärarna. 

”Det är helt sinnessjukt att förskolan i Sverige är en verksamhet som bränner ut sina pedagoger. Något är ju fundamentalt galet när detta inte bara fortgår utan även ständigt förvärras”, skriver man.

I debattartiklar i tidningar på olika håll i landet hörs samma budskap från förskollärare. En skriver i Eskilstuna-Kuriren att belastningen och stressen lett till att det inte längre går att göra sitt jobb. 

”Jag som pedagog har mist möjligheten att skapa förutsättningar för barnen att sätta sig in i andra människors situationer, fungera i grupp, förstå demokrati och argumentera för sin sak, allt som jag förväntas göra”. 

Det är en utopi att kunna genomföra planerad undervisning i olika ämnen med pedagoger som barnen känner, skriver hon och menar att förskolan på grund av otillräckliga förutsättningar reducerats till barnvakt. 

”Jag har en fråga till er politiker, vill ni ha barnvakt eller vill ni att förskolan ska fortsätta vara den del av utbildnings­väsendet som den enligt nuvarande skollagar ska vara?” 

En annan person skriver i Östersunds-Posten under titeln ”Uppgiven förskol­lärare” och frågar sig om makt­havarna ens vill ha kvar de pedagoger som brinner för att barnen ska få de bästa förut­sättningarna.

”Då måste något ske, allt för många förskollärare ser sig om efter nya jobb. Förstår ni det? Återigen – hjälp oss behålla vår hälsa och fortsätta orka jobba med det vi en gång valde att jobba med – barnen på förskolan.”

Förskolläraren vädjar till föräldrarna att uppmärksamma hur situationen ser ut på förskolorna och beskriver sin och kollegornas arbetssituation med orden: 

”Men nu står vi här, slitna, trötta och [med] ett ständigt dåligt samvete att inte kunna göra vårt bästa på det jobb som vi brinner så starkt för.”