Fiskaren Roland gick genom isen – bad till Gud och räddades

Måndagen den 9 december var Roland Semskar, yrkesfiskare i Österbotten i Finland, ute med hunden Lipton på Larsmosjön där isen hade lagt sig. Han tog sig fram med en sparkstötting i syfte att märka upp ryssjor.

När han hunnit nästan en kilometer från land brast plötsligt isen och de hamnade båda i det iskalla vattnet.

– Jag brukar vara försiktig och trodde den var jämnfrusen. Men plötsligt var den åtta centimeter tjocka isen bara två centimeter tjock och brast. Jag var inte alls beredd, berättar han för Världen idag.

Ingen annan människa syntes till och situationen var kritisk. Efter att ha brutit sönder en cirka 15 meter lång ränna i den tunnare isen lyckades han hjälpa hunden upp ur vaken, men märkte snart att han själv, efter tio minuters nedkylning i det kalla vattnet, inte skulle kunna ta sig upp för egen maskin.

Roland är kristen, uppvuxen i en troende familj och medlem i Baptiskyrkan i Larsmo, en kommun utanför Jakobstad.

– Jag ropade på hjälp, även till Gud.

Han blev beredd på att han kanske skulle vara klar på den här jorden.

– Men jag tänkte på min fru och mina två barn, vad de skulle gå igenom. Jag sörjde med dem, berättar han.

Mitt i sin nöd påmindes han om en bibelvers, Psaltaren 40:3, som gjorde honom trygg inför evigheten men även visade sig bli en bokstavligt konkret upplevelse: ”Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta.”

Kroppen blev alltmer nedkyld, men plötsligt upplevde han behaglig värme.

– När man blivit tillräckligt nedkyld börjar kroppen ljuga för dig genom att säga att det är varmt och skönt, förklarar han.

Efter cirka 20 minuter i vaken såg han plötsligt en skridskoåkare – Kristoffer Sandbacka – komma åkandes i riktning mot honom.

– Kristoffer gjorde allt rätt. Han var försiktig, jag ropade åt honom att han inte fick gå genom isen.

Kristoffers kastlina nådde fram till Roland och med starka armar lyckades han dra upp den nödställde ur vaken.

– Han fick dra med allt han hade. Och fick nog lite extra hjälp också, säger Roland, som anar att Gud bidrog med den extra kraft som behövdes.

Roland hasade sig fram i ett 50-tal meter innan han, med Kristoffers hjälp, lyckades ställa sig upp, på våta strumpor eftersom stövlarna blivit kvar i vaken. Sista biten fick han skjuts av Räddningsverket till en väntande ambulans.

– Då lår min kroppstemperatur på cirka 30 grader, nära den gräns då man tappar medvetandet, säger Roland.

Kristoffer är lärare på en skola i närliggande orten Kronoby. En klass där gav sig ut på långfärdsskridskor, varpå en grabb i 16–17-årsåldern for iväg före de övriga, i en annan riktning än den planerade. Kristoffer åkte efter grabben – och kom inom hörhåll för Rolands rop på hjälp.

– Grabben säger att han upplevde frihet och liv när han åkte i väg. Han är inte en övertygad kristen, men säger nu att det måste vara något övernaturligt bakom detta. Det talar jättestarkt till mig, säger Roland.

Efter den lyckliga utgången har yrkesfiskaren delat sitt vittnesbörd om Guds omsorg med såväl skolelever som lokaltidningens läsare. Även livräddaren Kristoffer är kristen och ser Guds ledning i det inträffade.

– Det var Guds godhet som hjälpte mig. Det har kommit mycket gott ur det här, säger en tacksam Roland Semskar.