Fiskaren Roland gick genom isen – bad till Gud och räddades

Måndagen den 9 december var Roland Semskar, yrkesfiskare i Österbotten i Finland, ute på Larsmosjön där isen lagt sig. Han tog sig fram med en sparkstötting i syfte att märka upp ryssjor.

När han hunnit nästan en kilometer från land brast plötsligt isen och han hamnade i det iskalla vattnet.

– Jag brukar vara försiktig och trodde den var jämnfrusen. Men plötsligt var den åtta centimeter tjocka isen bara två centimeter tjock och brast. Jag var inte alls beredd, berättar han.

Ingen annan människa syntes till och situationen var kritisk. Efter att ha brutit sönder en cirka 15 meter lång ränna i den tunnare isen lyckades han hjälpa sin hund Lipton upp ur vaken, men märkte snart att han själv, efter tio minuters nedkylning i det kalla vattnet, inte skulle kunna ta sig upp för egen maskin.

Roland är kristen, uppvuxen i en troende familj och medlem i Baptiskyrkan i Larsmo, en kommun utanför Jakobstad.

– Jag ropade på hjälp, även till Gud.

Han blev beredd på att han kanske skulle vara klar på den här jorden.

– Men jag tänkte på min fru och mina två barn, vad de ska gå igenom. Jag sörjde med dem, berättar han.

Mitt i sin nöd påmindes han om en bibelvers, Psaltaren 40:3, som gjorde honom trygg inför evigheten, men även visade sig bli en bokstavligt konkret upplevelse: ”Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta.”

Kroppen blev allt mer nedkyld, men plötsligt upplevde han behaglig värme.

– När man blivit tillräckligt nedkyld börjar kroppa ljuga för dig genom att säga att det är varmt och skönt.

Efter cirka 20 minuter i vaken såg han plötsligt en skridskoåkare, som visade sig heta Kristoffer Sandbacka, åkandes i riktning mot honom.

– Kristoffer gjorde allt rätt. Han var försiktig, jag ropade åt honom att han inte fick gå genom isen.

Kristoffers kastlina nådde fram till Roland och med starka armar lyckades han dra upp den nödställde ur vaken.

– Han fick dra med allt han hade. Och fick nog lite extra hjälp också, säger Roland som anar att Gud bidrog med den extra kraft som behövdes.

Roland hasade sig fram i ett 50-tal meter innan han, med Kristoffers hjälp, lyckades ställa sig upp, på våta strumpor eftersom stövlarna blivit kvar i vaken. Sista biten fick han skjuts av räddningsverket till en väntande ambulans.

– Då var min kroppstemperatur cirka 30 grader, nära den gräns då man tappar medvetandet.

Kristoffer är lärare på en skola i närliggande orten Kronoby. En klass där hade gett sig ut på långfärdsskridskor, varpå en grabb i 16-17-årsåldern hade farit iväg före de övriga, i en annan riktning än den planerade. Kristoffer åkte efter grabben – och kom inom hörhåll för Rolands rop på hjälp.

– Grabben säger att han upplevde frihet och liv när han åkte iväg. Han är inte en övertygad kristen, men säger nu att det måste vara något övernaturligt bakom detta. Det talar jättestarkt till mig.

Efter den lyckliga utgången har yrkesfiskaren delat sitt vittnesbörd om Guds omsorg med såväl skolelever som lokaltidningens läsare. Även livräddaren Kristoffer är kristen och ser Guds ledning i det inträffade.

– Det var Guds godhet som hjälpte mig. Det har kommit mycket gott ur det här, säger en tacksam Roland Semskar.