Färgstark församling kommer att synas i Jesusmanifestationen

{smoothgallery album=4}
Färgstark församling kommer att synas i Jesusmanifestationen
I miljonprogramsförorten Västertorp i södra Stockholm huserar församlingen Mission Evangelica International, en livaktig församling med ett stort hjärta för Sverige.

Det är länge sedan "Zorro", "Kalle Blomkvist" och "Fem på nya äventyr" visades för barnaskaror i den gamla biografen. Numera är det Jesusfilmer och spanska, svenska och engelska lovsånger som projiceras på vita duken i 1950-talsförorten Västertorp.
Varje söndag samlas flera hundra till gudstjänst. Lokalen med för biografer typiskt sluttande golv är perfekt för möten. Alla församlingens gudstjänster filmas och sänds i efterhand i öppna kanalen på kabel-TV. Även närradion fylls med möten som tolkas till svenska.
Församlingen, som startades av chilenaren Wilfred Bustos och några nära släktingar, började med en bönegrupp som träffades i hemmen i förorterna Tensta, Rinkeby och Fittja. Den helige Ande föll, människor blev helade, ryktet gick och det kom fler och fler till mötena. 1981 proklamerades församlingen, som under många år kom att dela lokaler med församlingen Salem på Södermalm i Stockholm.
I takt med att båda församlingarna växte, blev behovet av en egen lokal akut. Wilfreds fru såg en liten annons i en tidning. Det visade sig att inga mindre än Jehovas vittnen ville komma ur just denna gamla biograf som de hade hyrt sedan 1970-talet. När kontraktet skrevs, skänkte den tidigare hyresgästen all inredning värd över en och en halv miljon till församlingen. Bara det ett stort mirakel.

Påsken 2008 fyllde församlingen Mission Evangelica International 27 år, och i år har man disponerat biografsalongen i tio år. Lokalen ligger i centrumkärnan mittemot tunnelbanestationen. Mer centralt än så kan man inte ligga i förorten.
Eftermiddagsmötet börjar en god stund efter utsatt tid med härlig frimodig lovsång och dans. Bland annat ges lovsånger man ofta hör i andra frikyrkor, en tydlig latinamerikansk touch med inslag av salsatakter på sina håll.

Under det att lovsången pågår – och det är en god stund – fylls salongen på allt eftersom och det blir nästan fullt. Det latinamerikanska inslaget är tydligt. De flesta kommer från Chile, Colombia, Peru och Ecuador. Läktaren fylls med barnvagnar och småbarnsföräldrar.
Pålysningarna handlar om ungdomarnas utflykt till Vaxholms kastell, sommarens barnläger, men framför allt ber man för och välsignar Sverige och Jesusmanifestationen den tredje maj. Sju personer välkomnas speciellt till dagens möte. De har hört på lokalradion och är nu här på plats. Innan predikan hinner man även med att välsigna två barn. Hela församlingen ber.

Predikan handlar bland annat om att vakta på sin tunga, eftersom ord skapar – positivt eller negativt.
– Lär dig säga det som ordet säger, predikar Wilfred Bustos. Din mun måste tala det ordet säger.
Bibeln innehåller allt vad du behöver för ditt liv, din fru och din familj. Tron kommer av predikan.
– Om du, likt Petrus, går på de ord som Jesus säger blir du rikligt välsignad. Petrus lade ut på djupt vatten, tvärt emot mänskligt tänkande och fick en rekordfångst.
I slutet av mötet inbjuder pastor Wilfred till förbön. Två personer som hört på närradion och sökt sig till församlingen kommer fram och blir frälsta, till församlingens jubel.
Efter mötet träffar vi pastor Wilfred Bustos uppe i hans kontor i samma fastighet en stund senare.
– Jag har älskat det här landet från den första dagen jag kom hit, berättar han. Jag kom med en längtan att tjäna Gud här.
Wilfred känner en stor optimism inför Jesusmanifestationen i maj.
– Jag har aldrig sett en sådan stor öppning, säger han. Nu fullbordas något som jag väntat på i många år.
Han menar att många har försökt att göra detta förut, men det här är annorlunda. Protestanter, katoliker, ortodoxa – alla kommer att tåga tillsammans och visa att vi har samme Herre.

Wilfreds församling är med och hjälper till praktiskt i finalmötet, som kommer att äga rum i Kungsträdgården.
– Jag uppskattar att 70 procent av församlingen på ett eller annat sätt är involverade i Jesusmanifestationen. Det gläder mig mycket. Det är imponerande.
Wilfred menar att invandrare känner att de vill ge tillbaka något av det som svenska missionärer sått.
– Vi vill be och ropa till Gud för det här landet, säger han.
På vägen hem slår det mig vilken kärlek både denna och de tidigare församlingarna vi besökt har för Sverige. Deras iver och engagemang är beundransvärd. Det är ingen överdrift att påstå att de strider för vårt land. Det land som också blivit deras.

Anders Edström Frejman
redaktionen@varldenidag.se