Roger Scruton vägleder i den konservativa idétraditionen

Den 12 januari 2020 avled Stor­bri­tan­niens förmodligen mest inflytelserika konservative filosof, Sir Roger Scruton (1944–2020). Han har skrivit en rad böcker under årens lopp och på senare tid tagit strid med den politiska korrekthetens apostlar. Conservatism: An invitation to the grand tradition kan i backspegeln ses som hans testamente.

Scruton var professionell filosof och sysslade i sin forskning med politisk filosofi och estetik. Han undervisade vid bland annat Birkbeck College i London och Boston University. Åren 1982–2001 var han utgivare av den konservativa tidskriften Salisbury Review, men skrev också regelbundet i dagspress.

I hans krets under tiden som lärare vid Birkbeck College fanns bland annat Margret Thatcher och andra konservativa brittiska filosofer, såsom Anthony Quinton. Under 1980-talet var Scruton engagerad i underjordiska akademiska nätverk i Centraleuropa. År 2016 adlades han för sina långvariga insatser för filosofi, undervisning och offentlig utbildning.

Boken är en idéhistorisk översikt över den konservativa idétraditionen från 1700-talet fram till i dag. Den innehåller sex kapitel; i vardera presenterar Scruton två eller tre tänkare och några av deras viktigaste idéer.

Det första kapitlet handlar om det som Scruton kallar ”förhistorien”, varefter följer ett kapitel med rubriken ”Den konservativa filosofins födelse”. Det sistnämnda förlägger Scruton tidsmässigt till upplysningen och till reaktionen på den franska revolutionens radikala grenar under 1700-talet.

Den konservativa filosofins födelse och förhistoria placerar han i Storbritannien och i den brittiska, och angloamerikanska, politiska och filosofiska traditionen.

Därefter tar han sig an den tyska och franska konservatismen på ett sympatiskt och kunnigt sätt, vilket inte alltid är fallet bland brittiska idéhistoriker.

Scruton beskriver den konservativa logiken i Friedrich Hegels politiska filosofi, vilken han jämför med Immanuel Kants. I kapitel fyra beskriver Scruton framväxten av kultur­konservatism, och i kapitel fem handlar det om hur konservativa reagerat på den socialistiska utmaningen.

I bokens sista kapitel, ”Konservatismen i dag”, beskriver han motsatsen mellan liberalismens globalism och konservatismens betoning av det lokala och det nationella.

Konservatismen diskuterar alltid frågor som rör frihet, lagar och rättvisa i relation till en specifik lokal och/eller nationell gemenskap, vilken är förenad genom en gemensam historia, gemensamt språk och/eller seder och traditioner av olika slag.

Frihet, lagar och rättvisa är alltid något som tillhör en specifik konkret social gemenskap. Det handlar om någons frihet och någons lagar – aldrig om frihet och lagar på ett abstrakt plan.

För Scruton är konservatism och liberalism två politiska tvilling­traditioner som hela tiden stötts mot varandra i en konstruktiv konkurrens. Han betonar att båda är barn av upplysningen och tillhör västerlandets moderna era.

Konservatismen betonar de externa och objektiva förutsättningarna för det mänskliga livet, framför allt familjen, samhällsgemenskapen och staten. Konservatismen försvarar det som inte kan väljas, utan som är en förutsättning för att någon form av valfrihet ska kunna existera och för att friheten ska ha ett meningsfullt innehåll.

Liberalismen, däremot, betonar hela tiden individens frihet och gör det gärna utifrån abstrakta och rationalistiska resonemang.

Scrutons beskrivning av olika idéer är mycket välformulerad och genomtänkt. Ett problem är dock att hans beskrivning av den brittiska historien under 1600- och 1700-talen bygger på undersökningar som på senare tid fått revideras kraftigt.

Under årtiondena efter andra världskriget fanns liberala och marxistiska idéhistoriker och historiker som helt förbigick den roll som teologi, kyrka och dynastiska motsättningar spelade under dessa århundraden. Scrutons idéhistoria är formad av denna typ av historieskrivning. Men en ny generation historiker och idéhistoriker har visat vilken fullständigt fundamental roll teologiska och kyrkliga motsättningar spelade i både politik och filosofi under 1700-talet och senare.

Jonathan Clark är en av de historiker som betytt mycket för denna nya förståelse av historien. Kyrkohistoriker som undersökt den anglikanska högkyrklighetens rötter har kommit till samma resultat.

Vilka konsekvenser får det för översikter över konservatismens idéhistoria? Det medför att kyrka och teologiska uppfattningar spelat en viktig roll för denna och ej kan förbigås. Det får naturligtvis konsekvenser även i nuet och för hur den konservativa idétraditionen bör förstås i dag.