Konservativ idédebatt är tillbaka på allvar i världen

Konservatismen som politisk idétradition har fått ny och kraftigt ökad aktualitet under de två senaste åren. I dag inser alltfler behovet av att vrida tillbaka klockan och åter bygga på de värden som bidragit till den västerländska civilisationens historiska framväxt.

I Sverige och USA men också andra delar av världen skapas i dag föreningar för konservativa idéer och politik, och antologier med konservativa tänkare publiceras.

Ett av de mest ambitiösa exemplen på det senare är den nyutkomna American conservatism: Reclaiming an intellectual tradition med Anthony J Bacevich som redaktör. Bacevich är en katolsk konservativ professor emeritus i internationella relationer och historia vid Boston University.

Innan Bacevich disputerade i diplomatins historia var han verksam inom den amerikanska militären under ett tjugotal år och avgick därifrån i samband med Kuwaitkriget 1991. Som konservativ debattör har han starkt kritiserat det amerikanska kriget i Irak och strävandena efter att skapa en amerikansk global hegemoni.

Av det sagda framgår att han inte tillhör de två starka folkrörelser som skapade förutsättningarna för Donald Trumps seger i valet 2016, det vill säga mellanvästerns arbetar- och landsbygdsbefolkning samt de väckelsekristna protestanterna (”evangelikalerna”).

Bacevichs katolska bakgrund och verksamhet vid Boston University associerar honom i stället med den amerikanska östkustens konservativa elitintellektuella, vilka ofta varit antingen katolskt eller nyliberalt orienterade. Fördomarna besannas när man läser antologin.

Den amerikanska konservatismen är komplex och rymmer en rad ganska olika grupper och traditioner. Där finns regionalt baserade strömningar, grupper med olika slag av europeiskt ursprung, vita och afroamerikaner, och olika kyrkliga och religiösa tillhörigheter.

SVT:s och Sveriges Radios oerhört stereotypa reportage har aldrig varit intresserade av att beskriva hur detta landskap ser ut.

Oftast präglas svenska mediers USA-bevakning av en strävan att försöka undergräva dels den traditionella svenska amerikavänligheten och dels diskreditera svensk protestantisk väckelsekristendom, som är mot aborter och homoäktenskap. ”Kristna högern” har svenska tv- och radiojournalisterna idisslat i tre decennier nu, utan att förklara vad man menar med ”kristen” eller med ”höger”.

De borde läsa Bacevich antologi. Av den framgår tydligt att den övervägande delen av amerikanska konservativa, med undantag av de som är nyliberalt orienterade eller har en judisk bakgrund, är bekännande kristna. Att en del av dem är katoliker framgår mycket tydligt av det urval Andrew Bacevich gjort.

Bland bidragsgivarna i den över 600 sidor långa antologin finns en rad profilerade amerikanska katolska skriftställare, medan andra tillhör de äldre etablerade protestantiska kyrkorna (presbyterianska, lutherska, och den protestantiska episkopalkyrkan).

Däremot har Bacevich helt förbigått just den grupp som svenska journalister oftast vill framställa i negativt ljus, nämligen konservativa protestantiska väckelsekristna, ”evangelikalerna”.

Det är uppenbart att Bacevich är störd över deras framgångar och inflytande och försöker exkommunicera dem ur den konservativa tradition som han försöker forma genom sitt urval. I sitt förord förkastar han också Donald Trump och den stora grupp av väljare som tidigare röstat demokratiskt men som nu stöder honom, nämligen arbetarväljare i Mellanvästern.

Genom att göra denna typ av politiserande urval försvagar Bacevich möjligheterna för sina egna konservativa favorittänkare att få ett inflytande i den stora konservativa koalition som i dag står bakom Donald Trump.

Bacevich har delat in sin antologi i fem delar. De två inledande delarna handlar om den konservativa politikens grundläggande principer och förhållningssätt, varefter inställningen till staten, marknaden, lokala sammanhang och slutligen den amerikanska exceptionalismen behandlas. 

I princip samtliga skribenter har varit verksamma under 1900-talet.

Urvalet Bacevich har gjort är i vissa fall utomordentligt, i andra fall tveksamt. Där finns konservativa klassiker som Russell Kirk, Irving Babbitt, Willmore Kendall, Robert Nisbet, Richard Weaver och William Buckley.

Trots egna starka reservationer har Bacevich tagit med två neokonservativa (Michael Novak och Irving Kristol) och flera liberala filosofer och samhällsvetare som själva aldrig skulle beskrivit sig som konservativa (Allan Bloom, Christopher Lasch, och Milton Friedman).

Med hänsyn till de ibland sneda urvalskriterierna ger antologin i övrigt en utmärkt introduktion till konservativt tänkande och konservativ politik i USA.