Välkommen in genom groventrén.

Jag vet inte hur det är med dig, men om jag blir inbjuden att komma in hos någon via tvättstugan eller groventrén tar jag det alltid som en komplimang. Tänk att den här personen är så hemma med mig att det inte gör något om jag ser leriga stövlar, ouppackade jympapåsar eller en vissen krukväxt. Man tänker liksom aldrig ”kära nån, inte visste jag att de hade det såhär stökigt” man tänker alltid ”puh vad skönt att det är någon mer än jag”. För visst är vi ganska bra ibland på att gömma undan det där lite stökiga och operfekta i våra liv?