Tack, Gud, för hemma­jobb och vilsna fåglar

Det finns många fördelar med att arbeta hemifrån. Som fågel­skådare finns det extra många. Skrivbordet är vintertid vridet mot den fågelmatning en bit utanför som gräver djupa hål i plånboken.

På mitt skrivbord har jag alltid en kikare beredd, i hopp om att något spännande ska dyka upp utanför fönstret. Det gör det sällan. Oftast är det gulsparvar, talgoxar och blåmesar som slåss om fröna ute i vinterlandskapet.

Men så, precis när jag ska korrekturläsa en text, dyker något annat upp bland sparvarna. Kikaren fram, pulsen upp … och jodå! Ett ”tomtkryss”. Men det var ingen amerikansk superraritet eller någon ”bomb” i fågelvärlden. Inte den här gången heller. Det var en alldeles vanlig sävsparv. Ingen raritet någonstans i landet, förutom i just min trädgård.

Sedan jag började jobba hemifrån har jag fått in flera ”tomtkryss”, det vill säga fågelarter som jag sett hemma inom mina tomt­gränser. Bland dem finns exempelvis kungsörn och gråtrut – den sistnämnda inte heller ovanlig någonstans förutom just här på min lilla plätt.

Men under kan ske. Häromåret satt jag djupt försjunken i hemmaarbete när en sibirisk gransångare dök upp utanför fönstret. En liten fågel på några gram som flugit lite vilse från Sibirien hela vägen till min trädgård. Och hoppet lever om att någon gång upptäcka något betydligt ovanligare än så därute. Mitt bland korrekturläsningar och alla andra redaktionssyslor.

Så, tack Gud. För fåglarna. För att de ibland flyger lite vilse. Och för möjligheten att arbeta hemifrån.