Platsen är irrelevant – det är vem du är där med som avgör allt.

Egentligen är himlen inte så viktig för mig. Som barn i söndagsskolan fick man höra att man skulle tro på Jesus, för då fick man komma dit en dag. Och det var väl bra, för det var tydligt och barn behöver tydlighet. Det är nu på äldre dagar – jag fyller faktiskt trettioåtta år i maj – som jag mer och mer inser hur oviktig den är för mig. Himlen, där gator görs av guld. Himlen, där alla tårar ska torkas från mina kinder och alla sjukdomar och krämpor som drabbar dem vi älskar, en gång för alla blåser bort som maskrosfrön i en sommarbris.